Film och födelsedagskalas

Det har varit en bra helg så här långt, förutom betygsättning har jag hunnit med en hel del. I fredags kollade jag och Gorbatjov på film, vi såg Lucky number Slevin. Filmen var okej, även om jag har lite svårt för Josh Hartnett sedan han var med och misshandlade Pearl Harbour. På omslaget till filmen stod det att det skulle vara en film i Tarantino-anda, det var lite att ta i. Tarantino spelar i en helt annan klass än Lucky number Slevin. Tarantinos filmer är alltid enormt bra, med visst undantag för Jackie Brown, och det var inte alls samma sak. Bara för att det är gangsters och förvecklingar kan man inte kalla det vara Tarantino-anda, dialogen i filmen var hästlängder ifrån den som Tarantino brukar ha i sina filmer. Nåja, det var okej underhållning i alla fall och lagom avkoppling en fredagkväll.
Igår var jag och Gorbatjov ner på stan och ordnade fram presenter till Kus och Hasse Holmqvist, vi passade samtidigt på att äta lunchbuffén på Sombreros. Det är inget ställe i stan som har en lika prisvärd buffé som den de har på Sombreros, det är riktigt gott och man blir mätt på ett bekvämt sätt. Vi har haft det stället som vårat lunchställe ända sedan jag flyttade till Gävle och åtminstone en gång i månaden blir det buffé. När vi pluggade var dte oftast första helgen efter studiemedlet kommit som vi pallrade oss dit, då var det oftast jag, Gamle Franken, Kus och Chefen som åkte dit och tog för oss. Förra året byggde man om i restaurangen och nu är den ännu trevligare än den var när vi blev stammisar, men köttfärssåsen har lagt av sig lite. Förr var den riktigt god och smakade annorlunda än den trista köttfärssås man vanligtvis får på restauranger, nu är den ganska smaklös och degig. Förr brukade man dra ner på salladen, majsen, löken, riset, bönorna och ananasen bara för att få plats med mycket köttfärssås, nu är det tvärtom. Hur som helst går man alltid proppmätt från Sombreros och man ska köpa kläder på stan är det säkrast att göra det innan man tar lunch.
Efter turen på stan begav jag mig hem till soffan för att se LFC plocka hem tre nya, fräscha poäng. Nu börjar det kännas som om vi är på rätt väg, vi skapar massor av chanser och håller tätt bakåt. Bellamy har verkligen höjt sig de senaste veckorna och nu känns han som en mycket bra värvning. 3-0 blev det igår och Bellamy satte det viktiga 2-0-målet. 11-0 på tre matcher nu och det är skönt att vi går bra nu när det är mörkt och trist ute, Liverpool lyser upp vardagen.
När fotbollen var slut var det bara att svida om från matchtröja till fintröja och åka bort till Kusens födelsedagskalas. Vi var ungefär 20 personer där, i en etta, dte var ganska trångt och några fick sitta i hallen. Jag har samma problem hos Kusen som han har hos mig, nämligen musiken. Kusen är en trancefantast som åker på kryssningar bara för att få röja till trancemusik, det är ganska långt ifrån den musik jag lyssnar på. Kusen brukar försöka smyga in någon femtonminuters tranceplåga i min playlist när han är på besök, jag brukar se till att få in en Smithslåt på hans lista när han minst anar det. Den här musikkampen har pågått så länge vi känt varandra och jag tror inte att någon av oss kommer att ge vika för den andre. Vi brukar säga att vi möts vid Knife och Moby, men när han börjar spela Infected Mushroom, VNV Nation, Paul Van Dyke och sånt skräp då har jag mycket svårt att stå ut.

Dagens låt: Laleh - November