Bollnäsfestivalen

Det kom som en rejäl överraskning när jag läste BollnäsNytt i veckan, men tydligen är det så att Bollnäsfestivalen ska göra comeback i sommar. Jag trodde att det var ett avslutat kapitel, de sista gångerna man hade festivalen gick den väldigt dåligt och jag trodde inte någon skulle ha mod att försöka sig på det här igen.
De Bollnäsfestivaler jag besökt har givit mig många goda minnen, det var en av sommarens höjdpunkter när jag gick på högstadiet. Det var kanske inte alltid bra musik, men det var alltid mycket folk och man träffade massor med kompisar. Jag kan inte komma på speciellt många konserter som jag sett i Bollnäs som jag tyckt varit speciellt bra. Joe Cocker känns väldigt häftig att ta sett, men jag tror jag var för liten för att fatta hur stort det var när det begav sig. Den gången tyckte jag att det var mäktigare att få uppleva ”God morgon Columbus” med Pontus & amerikanerna live. Thomas DiLeva har gjort två kanonspelningar på festivalen och de minns jag väl, speciellt den första som var väldigt speciell. Den spelning jag har starkast minnen ifrån är nog ändå när jag såg Bollnäs stoltheter MID på Bolleberget. Jag hade aldrig sett dem tidigare och den här gången var spelningen enormt försenad, det var ett KISS-coverband som spelade innan och de slutade aldrig att spela. Klockan var närmare tre innan MID äntligen kom upp på scenen och körde igång. Min skjuts hem (mamma och pappa) orkade inte se klart hela konserten, och i ärlighetens namn ska väl sägas att jag också var ganska trött. Den del av spelningen som jag såg var häftig, jag hade lyssnat på MID i flera år innan det här och de var vid tillfället för spelningen ett av mina favoritband. Nu har jag sett dem live säkert tio gånger och det är alltid roligt, men den här gången var speciell.
Hur ska man då göra för att hålla Bollnäsfestivalen vid liv? Givetvis har jag svaret på den frågan. För det första ska man se till att ta hjälp av alla de duktiga band som finns i Bollnäs. Jag är övertygad om att t.ex MID skulle dra ganska så mycket folk. Dessutom finns det jättemånga mindre kända band i staden som är riktigt bra, halva tiden av festivalen borde ges till dessa band. Lokala band ger tyvärr ingen festival som folk betalar för, Carlslundsrocken är ju gratis och där spelar samma band, därför måste man ta dit lite större band också. I tidningen nämnde man namn som Carola och Pugh Rogefeldt, nej tack säger jag. Namn man ska satsa på för att få en lyckad festival är i stället dessa:
-Weeping Willows, att anordna en festival utan dem borde vara kriminellt på något vis.
-Moneybrother, en av Sveriges absolut bästa liveakter. Moneybrother skulle dra mycket folk.
-Thomas DiLeva, han har trogna fans som kommer när han spelar.
-Marit Bergman, hon släpper nytt nu och vore ett bra inslag på festivalen.
-Dia Psalma, de har faktiskt väldigt många fans från min generation och jag tror att de i Bollnäs skulle få väldigt många besökare. Vi hade ju faktiskt en punkfestival en gång i tiden.
Andra band som jag tycker man kan ta dit, kanske inga stora publikdragare men ändå bra:
-The Perishers, Bollnäs behöver få höra lite deppmusik bland all hårdrock.
-Isolation Years, säkert inte jättedyra, men jättebra.
-Christian Kjellvander, han kanske inte turnerar i sommar, men om han gör det ska man absolut försöka få honom till staden.
Alltså, satsa inte pengarna på skit som Carola, Patrik Isaksson och sånt dravel, satsa på kvalitet!

Dagens låt: Fatboy – Steelhearted boy