Veckans lista v.27

1. Nina Persson - Igår såg jag min tredje Cardiganskonsert och det var enormt bra. En skillnad som jag tyckte mig märka jämfört med de tidigare konserter jag sett emd dem var att Nina vågar ta mer plats på scenen än tidigare. Ofta har hon bara stått vid mikrofonen och sjungit, även om det var riktigt bra då också så lyfta konserten ännu mer nu när hon vågade ta ut svängarna lite. Peter Svenssons gitarrspel är fenomenalt och Magnus Svenningsson är underhållande som basist, men igår var det Nina som verkligen lyfte spelningen. Hon har en helt unik röst och det visade hon verkligen igår, vissa låtar blir så bra så att man nästan ryser. "For what it´s worth" gör Nina ännu bättre än på LGBD och "Communication" är precis så bra som den kan vara. Jag har inte lyssnat speciellt mycket på Cardigans den senaste tiden, men gårdagens konsert gav mig ett återfall.

2. Ulke - Igår så jag även min tredje spelning med Dia Psalma, men här var förutsättningarna lite annorlunda. Cardigans och Nina tillhör mina absoluta favoriter idag, Dia Psalma och Ulke var mina största idoler när jag var yngre. Jag var lite nervös innan Dia Psalma körde igång, jag hade väldigt högt ställda förväntningar och var nästan inställd på att bli besviken. Så blev inte fallet. Första låten var lite knackig ljudmässigt, men sedan kom bandet, och Ulke, igång. Det kändes nästan lite overkligt att stå där med självaste Dia Psalma på scenen, bandet som jag lyssnade på genom hela sommaren 1994, den sommar Sverige tog VM-brons. Dessutom kändes det faktist inte som att bandet blivit 12 år äldre, även om de kanske inte röjde jättemycket på scenen. Klassiker som "Atomvinternatt", "Kalla sinnen", "Tro rätt, tro fel" och "Ack högaste himmel" avverkades på löpande band och efter konserten var jag mycket nöjd och mycket glad.

3. Scott Adams - Jag skrev tidigare att jag fått ett återfall in i Cardigans, samma sak gäller för mitt serieläsande. Jag läste ut "Fans" i veckan och hade då ingen bok att läsa när jag gick och lade mig, så jag började läsa några Larson-tidningar. "Dilbert" är precis lika rolig nu som senast jag läste serien, det slutar ofta med att jag ligger och skrattar i stället för att jag blir trött. Scott Adams har gjort en serie som verkligen kan få en på gott humör och som har en humor som utklassar de flesta andra komediserier jag läst. Har man inte läst "Dilbert" har man gått miste om något.

4. Peter Svensson - Som jag tidigar nämnt bevittnade jag en underbar konsert med Cardigans igår, men det är inte enda anledningen till att Peter Svensson kommer med på veckans lista. Jag har nämligen lyssnat en hel del på hans soloprojekt Paus de senaste dagarna. Jocke Berg från Kent är också med i det hela och det är en person som jag brukar ha väldigt svårt för, men när han har Peter Svensson med sig blir skivan ett mästerverk. Låtarna är ganska dystra(oväntat va) och väldigt lugna, jag tycker det är en av de absolut bästa skivor som gjorts på svenska. Peter Svensson är en av de skickligaste låtsnickrare jag vet.

5. Conan O´Brien - Egentligen känns det fel att ha Conan så här långt ner på listan, han förgyller alla mina vardagskvällar med kvalitetshumor och inervjuer som inte är som några andra.
Den senaste veckan har varit underhållande, även om jag tyvärr somnade ifrån ett av programmen. Jag missar Conan då jag arbetar, men nu när jag är ledig får jag gott om tid över till att se på programmet. Conan är överlägsen både Letterman och Leno.

Dagens låt: The Cardigans - And then you kissed me