Tillbaka till barndomen

På skolan där jag gick i mellanstadiet brukade man ha en julfest innan man gick på jullov. Där hade vi luciatåg och diverse uppträdanden av elever. När jag gick i femman var jag med i ett av dessa uppträdanden tillsammans med tre kompisar. Vi förberedde oss väl. Jag såg till att morsan satt och virkade fast långa garntrådar i en av mina L.A.Kings-kepsar så att jag skulle se långhårig ut, jag fixade en svart tröja med avklippta ärmar som såg riktigt cool ut. Vi satt en hel dag hemma hos mig för att välja ut vilken låt vi skulle spela. På slöjden sågade vi ut gitarrer i plywood som vi målade svarta och skrev på med silverfärg. Vi fixade fram lådor som kunde fungera som trummor och valde vem av oss som skulle mima.
När det var dags för oss att uppträda stod vi där på scenen med långt hår, gitarrer och svarta tröjor. Vi var riktiga rockers. Vi VAR Dia Psalma och röjde som vildar genom hela "Grynigsvisa i D-moll". Efteråt var vi helt slutkörda, men mycket nöjda.
Idag, sådär 12-13 år senare, ska jag se mina barndomsidoler Dia Psalma live för första gången hur på länge som helst och det känns nästan lite overkligt. Första gången jag såg Dia Psalma live var jag i samma ålder som när jag stod på scenen med mitt garnhår och headbangade. Idag är jag äldre, men det är mycket möjligt att jag kommer känna mig ung igen när Dia Psalma kommer in på scenen.

Dagens låt: Dia Psalma - Mamma