Mod

Alla har vi en extra kraft inom oss vi kan ta fram när vi tvingas till något vi egentligen inte vågar, idag fick jag plocka fram min kraft.
Jag var på en stor öppen plats tillsammans med en kompis när jag föll för grupptrycket och begav mig ut i ovissheten. När jag tog första steget kändes jag hur blodet i mina fötter isades, det riktigt värkte.
Inom mig kände jag ett starkt behov av att återvända in till tryggheten, men då såg jag att många blickar redan vänts mot mig och min äventyrslystne vän. Vi kunde inte bara vända om nu, då skulle vi få möta besvikelsen från människorna som hoppades på oss. Vi fortsatte att vandra, för varje steg vi tog kände jag hur min kropp sjönk ett flertal grader. Jag kände mig lite som T-1000 i Terminator 2, när han dränkts i flytande kväve men ändå försöker ta sig framåt. Till skillnad från T-1000 tog jag mig framåt utan att behöva offra ben eller armar. När vi kommit en bit in i det hela slängde sig min vän framåt för att utföra det som var vårat mål med äventyret, han lyckades. Det syndes på honom att han inte direkt njutit av upplevelsen, men han överlevde och det var ett gott tecken. Nu fanns det inget annat för mig att göra än att också slänga mig ut. Jag såg mitt liv passera framför ögonen innan jag var nere. Jag flög upp lika snabbt som jag hoppat i, men nu var det i alla fall fixat. Årets första bad var ett faktum och det var inte utan att jag kände en viss segerkänsla när jag och Per begav oss in till stranden igen där resten av badplatsbesökarna såg på oss med imponerande ögon.

Dagens låt: Minor Majority - Angeline