Veckans lista v.22
1. Rafa Benitez - I veckan skrev Rafa på ett nytt kontrakt som knyter honom till oss ända fram till 2010, det var en väldigt viktig deal för oss. Det har gått rykten om att Rafa skulle vara på väg bort från oss för att skriva på för Real Madrid. Jag trodde aldrig speciellt mycket på de ryktena, men nu slipper jag verkligen vara bekymrad över hans vara eller icke vara i klubben. Rafa har gjort väldigt mycket bra sedan han kom till klubben och vi är utan tvekan på väg åt rätt håll. Jag är övertygad om att vi vunnit ligan någon gång innan Rafas nuvarande kontrakt går ut.
2. Tomas Brolin - Jag fastnade framför en ny dokusåpa i veckan, nämligen matchen. Det var faktiskt riktigt roligt att se de gamla hjältarna från 94 spela fotboll igen, några av dem såg till och med ut att hålla igång bra med träningen. Det fanns dock en i laget som såg ut att ha tagit det ganska lugnt sedan han slutade, nämligen Tomas Brolin. När programledaren frågade laget hur många som joggat den senaste veckan räckte alla upp handen, utom Brolin. Han verkar leva ett annat liv nu och det står han för. Tekniken fanns i alla fall kvar och det syns att han en gång varit en redig fotbollsspelare. Tomas Brolin är den bäste svenske fotbollsspelare jag sett, det spel han visade upp i VM94 var helt makalöst. Han var en av de bidragande orsakerna till att den sommaren är något som ingen svensk glömmer, det var en magisk sommar.
3. Al Pacino - I veckan såg jag "Carlito´s way". Jag förstår inte riktigt varför jag inte sett den tidigare, det är precis en sådan film som jag redan på förhand vet att jag kommer gilla. En maffiafilm med Al Pacino och Sean Penn kan inte gärna vara annat än bra. Pacino är en av mina absoluta favoritskådisar, jag tror aldrig jag sett honom i en dålig film. De bästa filmer han gjort är givetvis Gudfadern-filmerna, men jag tycker nästan han gör sin bästa rollprestation i "En kvinnas doft". Han insats i den filmen är imponerande. Den filmen var jag lite skeptisk till på förhand, Chris O´Donnel(vart tog han vägen?) har aldrig varit någon av mina favoriter, snarare tvärtom, och handlingen lät inte speciellt intressant. Pacinos insats gör dock filmen till en ren njutning.
4. Haris Laitinen - Peking har inlett säsongen katastrofalt, poängsumman är kanske inte så fruktansvärt dålig, bara dålig, men det jag sett av spelet har varit smärtsamt. Jag såg matchen mot Landskrona på skräpkanalen som skvallerpressen startat och det var bland de sämsta matcher jag sett i år. Peking hade absolut ingenting, ingenting. Jag har följt laget sedan 1989 och jag måste säga att det var jobbigt att se dom så dåliga. Det är bättre att de inte visar superettan på tv, då kan man leva i tron att Peking faktiskt är ett bra lag. I veckan blev det i alla fall vinst, 1-0 borta mot Sundsvall, och matchhjälte var Haris Laitinen. Han gjorde matchens enda mål och det gör att han förtjänar en plats på denna lista.
5. Ulke - I veckan köpte vi biljetter till festivalen i Borlänge, det ska bli trevligt. En av de stora anledningarna till att jag åker är att Dia Psalma spelar. När jag gick på högstadiet fanns det bara ett band i min värld, det var Dia Psalma. Min övergång till Weeping Willows kom i åttan eller nian, men fram tills dess var jag fast vid Dia Psalma. Jag såg dom live i Bollnäs någon gång kring 94-95 och det var skithäftigt. Jag och min kompis var överlägset yngst i lokalen och konserten var flera timmar försenad, men när de körde igång var det suveränt. Jag såg dom även en gång nere i Göteborg när jag var på resa med pingisen, men jag trodde att det skulle vara sista gången. Nu har de gjort comeback och Ulke är fortfarande kvar vid mikrofonen. Nostalgin kommer vara enorm när de kör alla gamla favoriter från "Gryningstid", och kanske vågar man hoppas på några Strebers-låtar också.
Dagens låt: Damien Jurado - Curbside
2. Tomas Brolin - Jag fastnade framför en ny dokusåpa i veckan, nämligen matchen. Det var faktiskt riktigt roligt att se de gamla hjältarna från 94 spela fotboll igen, några av dem såg till och med ut att hålla igång bra med träningen. Det fanns dock en i laget som såg ut att ha tagit det ganska lugnt sedan han slutade, nämligen Tomas Brolin. När programledaren frågade laget hur många som joggat den senaste veckan räckte alla upp handen, utom Brolin. Han verkar leva ett annat liv nu och det står han för. Tekniken fanns i alla fall kvar och det syns att han en gång varit en redig fotbollsspelare. Tomas Brolin är den bäste svenske fotbollsspelare jag sett, det spel han visade upp i VM94 var helt makalöst. Han var en av de bidragande orsakerna till att den sommaren är något som ingen svensk glömmer, det var en magisk sommar.
3. Al Pacino - I veckan såg jag "Carlito´s way". Jag förstår inte riktigt varför jag inte sett den tidigare, det är precis en sådan film som jag redan på förhand vet att jag kommer gilla. En maffiafilm med Al Pacino och Sean Penn kan inte gärna vara annat än bra. Pacino är en av mina absoluta favoritskådisar, jag tror aldrig jag sett honom i en dålig film. De bästa filmer han gjort är givetvis Gudfadern-filmerna, men jag tycker nästan han gör sin bästa rollprestation i "En kvinnas doft". Han insats i den filmen är imponerande. Den filmen var jag lite skeptisk till på förhand, Chris O´Donnel(vart tog han vägen?) har aldrig varit någon av mina favoriter, snarare tvärtom, och handlingen lät inte speciellt intressant. Pacinos insats gör dock filmen till en ren njutning.
4. Haris Laitinen - Peking har inlett säsongen katastrofalt, poängsumman är kanske inte så fruktansvärt dålig, bara dålig, men det jag sett av spelet har varit smärtsamt. Jag såg matchen mot Landskrona på skräpkanalen som skvallerpressen startat och det var bland de sämsta matcher jag sett i år. Peking hade absolut ingenting, ingenting. Jag har följt laget sedan 1989 och jag måste säga att det var jobbigt att se dom så dåliga. Det är bättre att de inte visar superettan på tv, då kan man leva i tron att Peking faktiskt är ett bra lag. I veckan blev det i alla fall vinst, 1-0 borta mot Sundsvall, och matchhjälte var Haris Laitinen. Han gjorde matchens enda mål och det gör att han förtjänar en plats på denna lista.
5. Ulke - I veckan köpte vi biljetter till festivalen i Borlänge, det ska bli trevligt. En av de stora anledningarna till att jag åker är att Dia Psalma spelar. När jag gick på högstadiet fanns det bara ett band i min värld, det var Dia Psalma. Min övergång till Weeping Willows kom i åttan eller nian, men fram tills dess var jag fast vid Dia Psalma. Jag såg dom live i Bollnäs någon gång kring 94-95 och det var skithäftigt. Jag och min kompis var överlägset yngst i lokalen och konserten var flera timmar försenad, men när de körde igång var det suveränt. Jag såg dom även en gång nere i Göteborg när jag var på resa med pingisen, men jag trodde att det skulle vara sista gången. Nu har de gjort comeback och Ulke är fortfarande kvar vid mikrofonen. Nostalgin kommer vara enorm när de kör alla gamla favoriter från "Gryningstid", och kanske vågar man hoppas på några Strebers-låtar också.
Dagens låt: Damien Jurado - Curbside
posted by Tomas at 1:02 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home