Lyran

Lyran är namnet på en av scenerna på Arvikafestivalen, där har jag sett bra konserter med Hederos & Hellberg och Gustav & the Seasick Sailors. Därför har Lyran alltid haft en positiv klang för mig, fram tills idag. Idag hade vi nämligen brännbollsmatch på skolan och man kan milt uttryckt säga att den inte gick som önskat.
Jag har aldrig tyckt brännboll är speciellt kul, det var kul i Lilltjära när det var enkelt att varva men sedan jag lämnade den skolan har jag inte haft mycket till övers för brännboll. Däremot har jag aldrig haft speciellt svårt för det, bollkänslan är tillräckligt bra för att hålla en bra brännbollsnivå. Den bubblan levde jag i tills idag, nu blev jag smärtsamt påmind om att brännboll tydligen är en jäkligt svår sport.
Matchen som utspelades idag var mellan oss lärare och eleverna i Skol-IF. Vi började som innelag och mina första insatser var väl inte så jätteusla, jag kom inte så långt men jag fick ändå på några träffar som var okej. När det var dags för sidbyte började mardrömmen. Jag fick efter någon minut ett ganska högt slag som gick rakt mot mig, jag var så säker på att ta lyra att jag inte ens funderade på hur jag skulle ta den på bästa sätt. Jag var redan redo att kasta bollen vidare när den kom, att jag skulle ta lyra tog jag för givet. Så blev det inte. Jag tappade bollen till publikens(ungefär alla skolans elever) stora förtjusning. Skamset kastade jag bollen till brännaren. Inte långt efter fick jag samma chans igen, ett ganska högt slag gick rakt emot mig. Den här gången försökte jag koncentrera mig på att ta bollen, men så blev det inte. Precis som gången innan tappade jag bollen och nu började mina kära elever på sidan att psyka mig lite grand, trots att jag försökte få fram ett kantbyte så fick jag stå kvar på samma plats och innan det var dags för byte igen så hade jag missat ännu en bra lyrchans.
När det var dags för oss att vara innelag för andra gången kände jag att jag var tvungen att få till något bra slag, lite måste man ju bidra med. Jag tog i för Carragher och fosterland och fick till en kanonträff, den kändes ända ner i tårna. Jag tog sats för att springa, men när jag tittade ut över planen såg jag att man kanonträff gick rakt emot en av mina åttor som stog långt bak. Han tog en enhandslyra och kastade tillbaka bollen till brännaren, jag hann springa till första konan.
Min sista chans till upprättelse kom när vi var utelag för andra gången. Nu hade jag chansen att reparera mina missar från första halvan, så blev det inte riktigt. Nästan första slaget kom mot mig, det var en av mina nior som slog. Jag fokuserade bollen, satte upp händerna, gjorde mig redo för att ta lyra, men jag tappade bollen igen. Noll poäng.
Nu bytte jag position med en annan lärare, för att få en annan typ av slag mot mig, det var ganska tydligt att de höga bollarna inte var något för mig. Den andra av mina nior som var med i matchen gjorde sig redo för att slå. Jag bad honom att slå ett slag rakt på mig så att jag fick en fin chans att äntligen ta lyra, snäll som han är så lydde han mig och nu äntligen lyckades jag få grepp om bolluslingen. Min första lyra var ett faktum och publiken fick en redig chock. Det gjorde inte så mycket att jag tappade två bollar till, jag fick en lyra i alla fall.
Mitt lyrtagande måste varit det sämsta som skådats i Arbrå under det senaste decenniet och det är en väldig tur att det snart är sommarlov, annars hade jag nog fått räkna med ett nytt smeknamn på skolan: Lyran.

Dagens låt: Minor Majority - Supergirl