Samlande

Idag var det en artikel om samlande i min morgontidning, det var ganska intressant att läsa vad folk samlade på. Jag har samlat på saker till och från under hela min uppväxt, det första jag minns att jag samlade på var klisterbilder till fotbolls-VM 1990. Alla mina pengar gick åt till att köpa förpackningar i hopp om att fylla albumet och till slut lyckades jag få alla bilder. Detta samlande fortsatte under EM92 och sedan under allsvenskan, då det kom nya album, innan det var dags för den boom som hela min generation drogs med i, nämligen hockeybilderna. Alla, precis alla, killar i min klass samlade på hockeybilder, trots att ingen av oss kunde se NHL-matcher hemma så spenderade vi massor av pengar på dessa kort. I Kilafors såldes till att börja med bara ett märke, Parkhurst, så det det tog inte lång tid innan alla bilder ur den serien var i omlopp. I början samlade jag på Gretzky och LA Kings, men jag insåg ganska snabbt att det fanns alldeles för många bilder att samla om jag valde dessa inriktningar, så jag bestämde mig för att börja samla på någon annan. Jag hade läst i en hockeykortstidning att om man ville börja samla utan att spendera så väldigt mycket pengar så skulle man välja en ung spelare som inte varit med så länge, de korten skulle således inte ha så högt värde men skulle ha stora chanser att öka om spelaren utvecklades. Därför valde jag att börja samla på supertalang Alexandre Daigles bilder, jag lyckades till och med få tag på rookiekortet. Det kändes på dne tiden som en investering som skulle garantera stora pengar i framtiden. Vad jag inte hade räknat med var att Daigle blev en av NHL-historiens största floppar och rookiekortet som jag betalade hela 120 kr för är idag säkert inte ens värt en femma. Mina Daiglebilder ligger idag gömda i en garderob hemma hos mor och far, men det värmer lite grand den gång per säsong som Daigle lyckas göra mål.
Idag samlar jag på en hel del olika saker, men inte speciellt aktivt. Jag har dock en samling som idag känns mer som en belastning. När jag var yngre dyrkade jag Jean-Claude Van Damme och började samla på hans filmer. Så länge filmerna hette Kickboxer, Lionheart och Death Warrant kändes det helt okej att samla, jag är ju ett fightingfilmsfreak så jag uppskattar de filmerna, men tyvärr kan man ju inte sluta samla när man har alla. För att min samling ska vara något att komma med måste jag ju köpa de nya filmerna som Van damem gör också, annars har jag inte alla. Tyvärr har det gått käpprätt utför för Jean-Claude. Att betala fullpris för skitfilmer som Inferno, Legionaire, Terror Train, Knock-off och Double Team svider verkligen rejält. Jag har nu börjat avvakta prissänkningar innan jag köper hans filmer, och med tanke på kvaliteten behöver man inte vänta allt för länge innan den är nere i halva priset i alla fall. Det vore väldigt bra om Van damme insåg att han itne längre kan utföra de fightingscener som han gjorde när han stod på topp och därför avslutade sin karriär som skådis. Han kan ju alltid på politiker, som Arnold.

Dagens låt: Nina Persson - Oriental love