Mina svagheter

Jag har kommit in i läraryrket nu och börjar känna mig riktigt hemma i mina klasser, tyvärr har de börjat lära känna mig också. Jag har en svaghet, eller egentligen är det ingen svaghet men i de här sammanhangen är det en, nämligen mitt fotbollsintresse. När eleverna känner att de inte orkar jobba brukar de ropa på mig och säga: "Det går dåligt för Liverpool såg jag" eller "Såg du matchen igår".
Då börjar det arbeta inom mig, jag vet att jag inte bör komma in i de diskussionerna eftersom jag känner mig själv så pass bra att jag vet att jag inte kan sluta. Fotboll är ett ämne som jag helt enkelt kan diskutera hur länge som helst och jag har väldigt svårt att låta bli att ta upp diskussionerna när de kommer. Men när eleverna egentligen ska jobba med kristendomen så kan man lugnt säga att Liverpool ligger utanför ämnet, även om Liverpool är lite av en religion för mig. Den seriösa delen i mig(lärardelen) försöker övertala den besatta delen av mig(Liverpooldelen) att inte nappa på betet och ta upp diskussionen, tyvärr vinner den besatta delen av mig allt för ofta. Det är helt enkelt för svårt att stå emot när det sitter elever och kastar ur sig saker som att Gerrard är dålig eller att Liverpool hade tur när de spöade Fulham, jag känner det som min uppgift att klargöra för dom att det inte alls är på det sättet. Många av mina elever verkar seriöst idrottsintresserade och det kan vara lite farligt för mig. När man hör hur de börjar småprata i klassrummet om idrottshändelser måste jag verkligen hålla igen, jag vet hur det kan sluta. Jag skulle mycket väl kunna prata bort en hel lektion om jag bara fick, men jag försöker intala mig att eleverna inte är i skolan för att höra mig prata sport, även om det säkert också vore väldigt lärorikt för dem.

Dagens låt: Morrissey - On the streets I ran