V för Vendetta

Igår var jag, Kus, Hasse Holmqvist och syrran på bio här i Gävle. Filmen vi såg var "V för Vendetta" med Natalie Portman och Hugo Weaving. Den baserades på en serie av dc comics som jag helt har missat, förstår inte hur jag har kunnat undgå en serie men de kan helt enkelt inte ha släppt den här i Sverige. DC comics stora film innan det här var den senaste Batman-filmen och jag tycker itne att V för Vendetta var speciellt mycket sämre. Handlingen var intressant, med ett Storbritannien som styrs av en ond diktator som ger en hel del Tyskland-under-andra-världskriget-vibbar. Hjälten i filmen sätter sig upp mot ledningen i landet och dödar folk på löpande band. V, som hjälten kallas, är lite av samma typ som Punisher och Wolverine i den mening att han skiter i om han dödar folk på vägen mot sitt mål. Han är ingen mesig hjälte som exempelvis medlemmarna i Fantastiska fyran, han har inget emot att det spills lite blod på vägen. Trots att han är våldsam är det inte svårt att känna sympati för denne annorlunda hjälte. Masken han bär är rätt cool, men jag störde mig lite på håret, det hade man kunnat vara utan.
Natalie Portman har alltid varit en skådis som gör bra insatser. Den första film jag såg med henne var "Leon" och redan då borde man fattat att hon skulle bli något riktigt stort. Den här filmen har faktiskt vissa likheter med "Leon", med en flicka med trasslig bakgrund som till slut faller för en mördare. Samspelet mellan Portman och Weaving är riktigt bra, precis som det var mellan Portman och Jean Reno i "Leon". Nu kommer den här filmen inte riktigt upp i samma klass som Luc Bessons mästerverk, men det är inte långt ifrån. Jag hade inga stora förväntningar på filmen och hade ärligt talat knappt koll på vad den handlade om, men jag gick väldigt nöjd ut från biografen när filmen var slut.
Betyg: TTTT