Vasaloppet

Idag är det dags för en av årets stora händelser i skidvärlden, nämligen vasaloppet. Det går inte att låta bli att imponeras hur folk kan ge sig ut i skidspåren i tio minusgrader och staka sig fram i nio mil för att sedan också spurta på upploppet. De som kör vasaloppet måste vara vanskapta på något sätt som kan slita så enormt under en så lång tid, motionäråkningen kan jag förstå men elitåkning är snudd på omänsklig. Jag hade faktiskt tänkt ge mig på att åka vasaloppet någon gång i mitt liv, men nu känns det ganska avlägset. Som läget är nu har jag inte åkt skidor sedan jag gick i sjätte klass i Kilafors och jag höll ungefär samma klass på skidor som jag gjorde på skridskor, nämligen ingen klass alls. När jag var liten fick morsan och farsan alltid knuffa mig uppför den beryktade mördarbacken i Siboslingan, om de inte gjorde det blev jag förbannad och tog av mig skidorna och gick uppför den. Trots att jag borde ha skidåkningen i blodet så är jag inte någon Torgrny Mogren direkt. Det är tydligt att det här med talangöverföring är något som gått fel i min släkt. Min farmor, och hennes pappa, var väldigt skickliga tecknare och konstnärer, men jag har alltid varit genomusel på bild. Min morfar var elitskidåkare, men jag har alltid varit en usel skidåkare. Farsan var en lovande bandyspelare, men jag har alltid varit usel på att åka skridskor.
Jag hade faktiskt satt upp ett år som jag skulle åka vasaloppet, tillsammans med min systers dåvarande pojkvän. Men då det tog slut mellan dom rann det hela ut i sanden och det blev inget av vårat vasalopp, måste erkänna att det nog var tur eftersom jag var lika otränad på skidåkning då som nu.
Jag tror jag tänker hålla mig till att sitta vid tv:n och förundras över hur man kan ställa sig på startlinjen vid vasaloppet och sedan köra som en galning i nio mil, uppleva vasaloppet på plats i spåren kommer nog inte att bli av.

Dagens låt: Suede - Saturday night