Ordmissbruk

I dagens Sverige finns det en hel del ord som tidigare varit laddade men på grund av allt för flitig användning av dem har de tappat sin tidigare tyngd. Ta t.ex ett ord som "skandal". Det känns som att varannan löpsedel numera innehåller det ordet. Men när man sedan läser artikeln så blir man en aning tveksam till om det verkligen kan klassas som en skandal. Om löpsedeln är "Kicki inblandad i schlagerskandal" kan artikeln handla om att Kicki Danielsson inte fick sin falukorv ostgratinerad när hon skulle äta kvällsmat två veckor innan schlager-SM. Ordet skandal är absolut inte lika laddat som förr, allt kan vara en skandal numera.
Ett annat ord som jag som sportintresserad börjar störa mig på är "supertalang". Så fort en spelare under 20 år får göra ett inhopp i Premier League så börjar kommentatorerna prata om denne som en supertalang. För mig är en supertalang en som kan bli något extra, en spelare som kanske kommer fram var tionde eller åtminstone var femte år. Om det helt plötsligt finns 15 supertalanger i hela ligan är det väl inte så speciellt att vara en av dom? Jag tror missbruket av ordet supertalang kommer ifrån det ännu större missbruket av ordet talang. Det krävs verkligen inte mycket för att man ska klassas som en talang, det räcker i stort sett med att du lyckas ta dig in i en trupp för ett allsvenskt lag när du är 20 år för att du ska klassas som talang. Kan man inte vara ung och hyfsat duktig utan att vara en talang? Supertalang för mig är spelare som Zlatan och Gerrard, dvs spelare som höjer sig över mängden redan när de slår igenom. Därför är det nästan pinsamt att se Liverpools unge fransman Le Tallec spela fotboll och veta att han klassas som en stor talang, när han som utlånad inte ens platsar i PL:s sämsta lag. Visst kan en spelare vara lovande, men att kalla varenda ungdom för en talang tycker jag tar udden av ordet.
Jag stöttte på ännu ett av alla dessa missbrukade ord idag när jag läste en artikel om kvällens schlagerdeltävlning. Där stod det en kort text om den outhärdlige smörpoparen Patrik Isaksson, i artikeln kallades han för ROCKSTJÄRNA. Jag tar det en gång till, man kallade alltså Patrik "Hos dig är jag underbar" Isaksson för ROCKSTJÄRNA. Rockstjärnor för mig det är artister som Neil Young och Rolling Stones, dvs artister som fyller stora arenor världen över och har varit populära länge. Jag skulle aldrig klassa en artist som Patrik Isaksson som knappt skulle fylla NTO-lokalen i Lilltjära för stjärna, och absolut inte för en rockstjärna. På sin höjd skulle man kunna kalla honom popartist, men det är knappt man kan klassa honom som det. Hur som helst så ska man vara riktigt str för att vara en stjärna, det räcker inte med att ha haft en hit för tio år sedan. Om vi ska kalla denne mediokra popsångare för rockstjärna, vad ska vi då kalla alla riktiga stjärnor? Om nu Isaksson är en stjärna, då är ju alla andra som någon gång haft en låt med på trackslistan och svensktoppen också stjärnor och då är vi snart där att alla som kan spela gitarr är stjärnor. Ordet stjärna kommer inte säga någonting om hur stor en artist är, att vara en stjärna kommer inte betyda någonting.

Dagens låt: Johhny Cash - Folsom Prison Blues