Svullo

Jag brukar inte uppskatta det som skrivs i skvallerpressen, men det som Anders Björkman skriver i dagens expressen är verkligen värt att läsa. Han skriver följande:

"När Micke Dubois förra året begick självmord, så noterades det knappt i tv, vilket gjorde en generation som var barn på 80-talet upprörda. Unga människor, som greps av hans tragiska slut, ville ha minnesprogram.
Här är det, gjort av kompisen och kollegan Thomas Brandt. Första delen av tre, som sändes i går, visar inte männis-kan bakom masken, gråtande clownen eller annan filosofisk tragik.
"Micke Dubios - mer än bara Svullo" är en sorts greatest hits, komiska klipp varvade med korta kommentarer av personer som mött honom, jobbat med honom: Sven Melander, Robert Aschberg, Nanne Grönvall, Annika Jankell, Hans "Agne" Cris-pin och några till.
Det är trevligt med vänliga ord, men de intygar bara vad vi ser i klippen. Micke Dubois var ett komiskt vulkanutbrott som hela tiden dånade in på nya komiska vägar.
Captain Freak, Elake polisen och Svullo, hans tre stora figurer, får breda ut sig. Och jag, som sannerligen inte var barn på 80-talet, tycker det är rätt kul och uppskattar framför allt hans blixtrande associationsförmåga, när han kommenterar - för att inte säga trakasserar - folk på gatan.
Och så gillar jag Svullos hatt, den där skinnhatten, som såg för liten ut. Alla fysiska komiker av format, de bär huvudbonad. Den ska vara lite udda, ge en profil, men vara så fånig att den samtidigt vädjar till moderskänslor."

Svullo kommer alltid att vara saknad, det finns ingen som honom och det kommer aldrig att komma någon lika bra heller.

Dagens låt: Johnny Cash - San Quentin