Jag och skridskor

Skridskor har varit ett återkommande tema här den senaste tiden, då har det mest handlat om skridskoknytning, men nu börjar det vankas något ännu värre. På torsdag är det nämligen match på min skola mellan lärare och elever. Jag blev tillfrågad förra veckan om jag kunde vara med, jag svarade lugnt att jag inte hade några skridskor och att jag inte åkt sedan högstadiet. Gympalärarinnan sa då att hon skulle försöka få tag på skridskor som jag kunde låna, varvid jag svarade att jag har storlek 46 och att hon skulle få svårt att hitta några som passar till mina välväxta fötter. Jag har sedan dess bett till Maradona och önskat att jag skulle slippa åka skridskor, men den här gången svarade han inte på min bön. Idag kom nämligen beskedet som troligen försätter hela min bekanstskapskrets i chocktillstånd, lärarinnan hade fått tag på skridskor och jag måste alltså ställa upp och spela match mot eleverna. Jag har, som sagt, inte åkt skridskor sedan jag gick i högstadiet och det är snart tio år sedan, redan på den tiden var jag fruktansvärt usel på att ta mig fram på isen med såna där mordvapen. Jag skulle säkert åka snabbare om jag fick använda en spark på isen. All min trovärdighet som lärare kommer nu att försvinna när jag vinglar omkring som en Traore på hal is, det är bara att hoppas på att det blir varmt till veckan och att isen smälter bort. Det är det enda som kan rädda mig, tyvärr kommer det väl att sluta med att jag står där på isen på torsdag och stöttar mig på klubban i något taffligt försök att inte slå mig alltför mycket.

Dagens låt: Weeping Willows - I give you the morning