Hundbajs

I dagens arbetarbladet var det en halv sida med insändare som klagade på att alla med hundar låter hundbajset ligga kvar i snön när de rastar sina hundar, något som resulterar i att alla gångvägar ser ut som hundbajsaléer. Dagen till ära kom min hundvän Plummer på besök tillsammans med mina föräldrar. Medans mina föräldrar tog med syrran ut till IKEA så skulle jag ta en promenix med Plummer. I början när han besökte mig hade han stora problem med att uträtta sina behov här, men numera har han inte som helst problem. Vi var ganska så ensamma efter vägen när vi gick, men efter en stund började en äldre dam att komma ikapp oss. Hon såg inte direkt ut som en glad person, verkade inte vara någon hundvän. Precis när hon nästan kommit ikapp oss hoppade Plummer upp på kanten, satte sig på huk och kläckte ur sig en skithög av ett slag som inte skådats sedan Wayne Rooney föddes. Jag befann mig då i en tuff sitts, med dagens insänadre i bakhuvudet och surtanten i bakhasorna var jag tvungen att försöka se ut som att jag skulle ta upp bajset, medans jag egentligen inte ens skulle ta i hundbajs under pistolhot, inte ens med en plastpåse. Jag lät damen passera, sedan började jag stoppa ner handen i fickan för att det skulle se ut som om jag skulle ta upp en hundbajspåse. Det var tur, för damen hann bara passera innan hon vände sig om och tittade med en sur blick mod min numera tommagade hund. När hon såg att jag hade handen i fickan antog hon säkert att jag skulle ta upp bajset efter Plummer och hon gick vidare utan att klaga på mig och Plummer. När hon hade kommit en lagom bit ifrån oss gick jag helt enkelt vidare och lät skiten ligga kvar, det skulle aldrig falla mig in att ställa mig och plocka upp den hög av skit som kommer när en 40-kiloshund inte uträttat sina behov på hela dagen. Jag skulle gärna se tantens ansikte när hon går förbi där nästa gång och ser högen ligga kvar.

Dagens låt: Ray Charles - Baby it´s cold outside