Stressmorgon

I morse hade jag en riktigt stressig morgon, vilket egentligen är ganska ologiskt eftersom jag vaknade klockan åtta och började skolan kvart över tio. Vanligtvis ska det ta mig max tio minuter att komma till skolan, så egentligen hade jag gott om tid på mig. Jag tog det också ganska lugnt när jag klev upp och tittade igenom liverpoolforumet för att se hur de andra hade uppfattat gårdagens sköna vinst mot Real Betis. Jag åkte iväg till skolan vid halv tio, jag hade alltså trekvart på mig innan skolan började och det enda jag skulle fixa innan var biljetter till Gefle-Örgryte på söndag. Kansliet där man köper biljetter till fotbollen ligger bara några minuter från skolan, så jag var inte orolig för att behöva stressa. Jag tycker inte om att komam sent eller behöva jäkta så jag ser alltid till att ha för mycket tid på mig när jag ska iväg på morgonen, jag är hellre på plats en kvart för tidigt än en minut försent. När jag betalat biljetterna till fotbollen fick jag plötsligt en smärre chock, jag hade glömt pengar till kaffe. Pengarna jag hade med mig räckte precis till fotbollen, så när jag lämnade kansliet var jag helt barskrapad och är det en sak jag lärt mig på högskolan så är det att man bör dricka kaffe för att hålla sig vaken när det vankas föreläsning. Det var visserligen ingen riktig föreläsning idag, men jag visste att läraren skulle prata en hel del och då gäller det att hänga med. Utan kaffe finns det inte en chans att jag kan hålla koncentrationen uppe under tre timmar, speciellt med tanke på att ämnet som skulle behandlas lät tråkigt. Jag var tvungen att ha kaffe, men jag visste att jag inte skulle hinna hem och leta reda på mer pengar. Utanför kansliet träffade jag på Kusen och fick då visst hopp om att han skulle kunna ha någon krona på sig, men han hade lika lite som jag. Nu började verkligen paniken sprida sig i kroppen, men Kusen kom med en idé som räddade min dag. Hans bror, Hasse Holmqvist, bor alldeles bredvid högskolan och Kusen trodde att han skulle ha någon krona hemma. Jag ringde snabbt upp Holmqvist och lyckligtvis hade han pengar. Efter att ha jagat parkering vid skolan i fem minuter hetsade jag hem till Holmqvist och fick en tia. Då hade jag femton minuter på mig innan lektionen började och gick bort mot kafeterian för att köpa mitt hett efterlängtade kaffe, då möttes jag av nästa chock. Jag hade inte tänkt på att klockan var tio och att alla klasser brukar ha sin rast vid den tiden, följdaktligen var kön till kaffet skitlång. Det blev tio minuters väntan i kön innan jag slutligen kom fram och fick mitt kaffe, sen var det bara att rusa upp till lektionen. Klockan var ganska precis kvart över när jag kom till salen, som tur var hade ingen gått in än. Hade verkligen inte väntat mig att morgonen skulle bli så stressig, men det slutade i alla fall lyckligt till slut.

Dagens låt: Morrissey - Why don´t you find out for yourself