Champions League

Då var det dags för spel i Champions League igen, kvalspelet blev en transportsträcka och nu börjar allvaret. Det är inte många månader sedan jag satt nere på o´learys tillsammans med Panzer och bevittnade den ena nervpersen efter den andra när vi tog oss ända fram till finalen i CL för att därefter avsluta med den makalösa finalen mot Milan i Istanbul. Känslan när Alonso kvitterade till 3-3, när Hamann, Cissé och Smicer satte sin straffar och framför allt känslan när Dudek räddar den sista straffen är sånt som jag alltid kommer att minnas. Jag har adrig varit så lycklig över ett sportresultat i hela mitt liv och än idag kan jag inte annat än le när jag ser bilder från finalen. Jag hade väntat i femton år på att få uppleva en sådan vinst och när det väl hände så var matchen så osannolik att det inte fanns ord att beskriva alla känslor. Jag fick uppleva hur det känns att förlora en final, för i halvitd var matchen helt körd, och jag fick uppleva hur det känns att vinna världens bästa klubbturnerning. Under en sådan match är det inte roligt att vara supporter, jag var så nervös att det nästan gjorde ont under förlängningen. Det gick inte att sitta stilla och varje gång Milan hade bollen ville jag bara försvinna. Men det var uten tvekan värt alla plågor när matchen var slut och vi stod som vinnare, en sådan vinst gör det värt varje nervpers och varje raseriutbrott. Ikväll är det Betis som står för motståndet i den första omgången av gruppspelet och det kommer säkert bli en tuff match. Att döma av förhandssnacket kommer Crouch att få starta igen, de spanska backarna kommer nog få en chock när de ser honom. Jag hoppas vi vinner ikväll och kopplar greppet om slutspelsplatserna i gruppen, men även ett kryss är klart godkänt.
Jag nämnde att CL-vinsten var den största sporthändelse jag upplevt och listgalning som jag är ska jag försöka ranka de fem största sporthändelserna jag varit med om, håller mig till en händelse per klubb/landslag.

1. CL-vinsten för Liverpool, alla kommentarer överflödiga.
2. VM94, magisk sommar med ett svenskt brons och spelare som Hagi, Stoichkov, Romario och Tomas Brolin som visade upp en strålande fotboll.
3. Brynäs SM-guld 93, första gången jag fick uppleva att ett av mina favoritlag tog hem en stortitel.
4. J-O:s OS-guld i Barcelona. För mig som pingisspelare var det oerhört stort att få se J-O spela sån suverän pingis.
5. Bollnäs GIF kvartsfinaler mot VSK i vintras. Jag och pappa har gått på Bollnäs matcher tillsammans sedan de spelade i division ett och mötte Härnösand, Grängesberg, Vallvik och Karlsbyheden, så att se dem slå mesta mästarna i en kvartsfinal i SM var väldigt stort. Frånsett CL-finalen tror jag aldrig jag varit så nervös som i slutet av den fjärde kvartsfinalen.

Dagens låt: Paus - Smeknamn