Deppig fredagkväll

Jag kom nyss hem från premiären på Kalle och Chokladfabriken, filmatiseringen av Roald Dahls klassiska bok. Filmen var fruktansvärt snyggt gjord och allt såg ut precis som man föreställde sig i boken. Willy Wonka gjordes perfekt av Johnny Depp, det här var verkligen hans film. De andra aktörerna var som statister när han väl kom in i handlingen, jag kan inte tänka mig någon annan som skulle kunna göra rollen bättre än han. Depp brukar göra ganska speciella roller och det här var inget undantag, men hans agerande var perfekt och trots att han drog karaktären till sin spets så spelade han aldrig över. Det borde vara olagligt att visa den här filmen dubbad till svenska på biograferna, jag skulle kunna tänka mig att de stackars barn som ser den versionen missar mycket av filmens kvalitet. Dock positivt att vi som såg den odubbade versionen slapp allt godisprasslande och prat under filmen, förutom en basröst som skrattade omotiverat högt några gånger och blandade ihop StarWars-låten med Also sprach zarathustra så klarade vi oss från störningsobjekt.
En sak som dock irriterade mig var att de skrev den gyllene biljetten med stort G och det fick mig att tänka på Gyllene Tider, verkligen inte bra. Annars var det inte mycket att klaga.
Musiknumren var bra och whipped cream-skämtet höll nästan, bara nästan, Hot Shots-klass. Det här är ingen film jag kommer köpa på dvd, men den var helt klart värd pengarna på bio.
Betyg: TTTt, klart närmare en fyra än en trea.

I morgon har vi seriepremiär med pingisen, samtidigt som CSKA Gorbatjov spelar sin legendariska första match i innebandy. Som assisterande lagkapten känns det tungt att svika mannarna i laget, men den här gången måste pingisen gå före.

Dagens låt: Editors - Someone says