Vinst utan att imponera

Säsongens första trepoängare togs alldeles nyss efter det att Sunderland besegrats med 1-0, men det är bara vinsten som känns positivt med dagens match. Hade det inte varit för att vi mötte ett fruktansvärt dåligt lag hade det nog blivit tufft idag. Vår offensiv var oroväckande tunn idag och Morientes är näst intill osynlig.
Domaren i matchen höll ingen bra nivå, han missade dels en straff åt Sunderland och dömde bort ett regelrätt mål för oss för offside. Den största missen var dock när han visade ut en Sunderlandspelare för någonting som inte ens en enögd supporter som jag kunde förstå.
Huvudsaken är i alla fall att vi vann och nu har vi fyra poäng på två matcher och har fortfarande inte släppt in ett mål.
Matchens lirare för oss idag tycker jag var Steve Finnan som var stabil på sin högerbacksplats. Han var tillsammans med Kung Carra och Alonso den ende som kan vara nöjd med sin insats idag.
Det var ändå många positiva känslor inblandade med dagens match. Trycket på Anfield när spelarna kom ut var väldigt mäktigt och trots att jag såg matchen hemma i soffan fick jag nästan gåshud av att höra publiken sjunga. Det kan inte vara svårt att kämpa med en sådan publik bakom sig.
Känslan när Alonso skruvade in frisparken är något som man bara får uppleva som fotbollsfan. Det är ett riktigt glädjerus och man bara flyger upp ur soffan. Direkt när han träffade bollen syndes det att det skulle bli farligt och min puls steg mer och mer ju närmare målet bollen kom och när sedan Sunderlands målvakt inte lyckades tippa undan bollen var lyckan fullkomlig. Hur dåligt än laget spelar så är de 90 minuterna värda att se bara för att få uppleva den lycka det innebär att se laget i ens hjärta göra mål. Jag tror inte man kan uppleva samma typ av lycka inom något annat område.
Nu väntar europaspel i veckan, hoppas laget sköter sig bättre då.

Dagens låt: Bright Eyes - Lila