Fruktansvärda föreläsare

De senaste två dagarna har jag varit på föreläsning på Högskolan, det har inte varit speciellt upplyftande kan jag säga. Vi har haft två föreläsare, en ung kille och en kvinna som gissningsvis inte har speciellt långt kvar till pension. Trots att det skilde en hel del mellan dem i ålder så skilde det inte speciellt mycket i tristhet i deras föreläsningar. Föreläsarna på Högskolan börjar alltid på samma sätt, nämligen med att dra igenom vad de har för utbildning, vad de doktorerat i, var de forskar osv. Personligen kunde jag inte bry mig mindre om vilken bakgrund de har, jag förutsätter att de har kompetens inom sitt område när de ska stå inför 150 stycken snart färdigutbildade lärare. Jag kan säga en sak som dessa båda saknade i sin kompetens, nämligen att prata inför folk. Föreläsaren vi hade igår försökte göra det bästa av situationen och lägga in några skämt i föreläsningen, men det var inte många som orkade ens dra på läpparna efter det att han sövt oss med sitt oändliga pladder om vetenskapliga teorier. En gång under föreläsningen vaknade jag upp ur den kollektiva koman som rådde i aulan, det var när han började prata om fotboll. Men då han bara använde Serie A för att ta ett exempel om att man måste följa vissa lagar så sjönk jag snabbt ner i koman igen. Till hans försvar skall sägas att han hade en ganska svår uppgift, ämnet han behandlade var ganska stort. Men när man står och pratar självklarheter på ett sånt sätt att det nästan blir oförståeligt så är det nog dags att byta jobb. Damen vi hade idag var, om möjligt ännu tristare. Hon använde samma tonläge på rösten under tre timmar, utom vid de tillfällen då hon råkade vända sig bort från mikrofonen och på så sätt ändrade ljudnivå utan att veta om det själv. Hon lyckades få liv i klassen en gång, det var när hon gjorde en riktig slemhostning rätt i mikrofonen, som troligen gjorde fler än mig lite illamående. Inte nog med att ljudnivån var enahanda, hon stog dessutom på precis samma fläck under dessa tre timmar och bara rabblade upp en massa lagar som gick att läsa på overheaden. Det är inte ofta tid kan gå så sakta som när man är på föreläsning på Högskolan, jag kan inte fatta var de hittar alla inkompetenta pladdrare. det kan mycket väl vara så att man kan sitt ämne mycket bra, men det behöver inte betyda att man besitter kunskapen att berätta om det inför en stor grupp. Det har blivit mindre och mindre folk på föreläsningarna ju mer tiden gått och jag skulle bli förvånad om det inte minskat än mer till morgondagens föreläsning, vi har nämligen den här klämkäcka damen då också.

Det blev ingen Bob Dylan för mig, min polare som skulle med var tvungen att jobba och jag åker inte ner till Stockholm själv. Bara att hoppas att det passar bättre nästa gång Dylan kommer.

Dagens låt: Magnus Carlson - Hålla handen