Hudikresa

Jag var på en liten roadtrip i helgen, tillsammans med Den Gamle Franken, David och Sprätten åkte jag till Hudiksvall och tittade på fotboll. Det var spel i svenska cupen som stod på programmet och lagen som skulle göra upp var Hudiksvalls FF och IFK Göteborg. Den stora anledningen till att vi åkte var att mina tre medresenärer alla supportrar Göteborg, själv såg jag mest fram emot att få se bra fotboll live och såklart även få en heldag med gamla vänner. Väl framme i Hudik kändes det inte direkt som en lördag i början av mars, snarare som en helgdag i slutet på april, under första halvleken hade vi till och med solen i ögonen under perioder. Vi tog plats i göteborgsklacken, där jag fick jobba med att titta bort och låtsas vara upptagen med annat när det skulle upp med armar och sjungas ramsor, viss respekt visade jag dock genom att inte ropa glåpord till pekingsvikaren Smedberg-Dalance på Göteborgs högerkant. Spänningen i matchen tog slut ganska omgående, Göteborg gjorde lite som man ville på planen och skapade målchanser i parti och minut. Det var fascinerande att se vilken enorm skillnad det är mellan allsvenskan och division två, att det skulle bli en klar seger för Göteborg visste vi såklart på förhand, men nu slutade det hela vid 10-0 och det var långt över vad jag trodde var möjligt i en match på den här nivån. Bollkontrollen hos spelarna var det som stod ut mest, hudikspelarna kunde inte ta emot bollen utan att få den en liten bit ifrån sig, då var det genast en göteborgare på plats och snodde åt sig den. Allsvenskarna var dessutom otroligt snabba, alla spelare såg ut som vindhundar när de tog sig fram över planen, medan hudikspelarna kändes fastfrusna i marken. Även om det var flera nivåer i klasskillnad var det roligt att se matchen, att få en inblick i hur bra allsvenska spelarna faktiskt är var lite häftigt. När jag går på Strömvallen och ser Gefle spela mot olika lag tar de ofta ut varandra och då brukar jag mest reagera över hur mycket sämre de är än lagen jag ser på tv varje helg i Premier League. När jag såg Göteborg köra över Hälsinglands fotbollshopp förstod jag att spelarna i allsvenskan har väldigt stora fotbollskvaliteter, även om de såklart har mil upp till Luis Suarez och de andras nivå. Det var en sak som gjorde mig lite upprörd i Hudiksvall också, det hade inget med fotbollen att göra, utan med publiken. Läktaren var ganska välfylld, så det fanns många som betalat inträdesavgiften på 150 kronor, men samtidigt stod det 30-40 personer på parkeringen utanför planen, där man utan problem kunde se matchen utan att betala. Jag kan bli så irriterad på folk som gör på det viset, Hudiksvall gör nu en seriös satsning för att att få elitfotboll i Hälsingland och då tycker jag att staden ska kunna visa sitt stöd. Om flera av de som är intresserade inte kan tänka sig att betala en så pass ringa summa som 150 kronor för att se att allsvenskt lag, utan i stället väljer att snåltitta från en parkering tror jag att det kommer bli jobbigt att etablera Hudiksvall på en duglig nivå. Man ska ställa upp för sitt lokala lag, Bollnäs GIF vore i en ännu tuffare sits om inte vi intresserade kom till matcherna, betalade inträde och gav vårt stöd. Det kanske är lite stora växlar att dra av en match, men jag kan garantera att det inte såg bra ut, när tv var där, flera fans från IFK Göteborg, gamla förbundskaptenen Lars Lagerbäck och säkert en del representanter från svenska fotbollsförbundet. De som stod där ute på parkeringen och hängde gav inte direkt oss besökare någon anledning att tro att Hudiksvall kommer att vara i den här sitsen igen. Det borde ha varit fullt på läktaren, det borde varit tomt på parkeringen. "Ni är snålast i Sverige" sjöng göteborgsfansen och jag måste säga att på just den punkten är jag mer än villig att hålla med dem.

Dagens låt: Kris Kristofferson - From the bottle to the bottom