The time has come

Nu är den här, The time has come, Weeping Willows nya skiva. Sedan jag klev upp i morse har jag haft den igång och njutit av det bandet satt ihop. Elva låtar som alla känns som ett steg mot Endless Night-tiden, vilket såklart gläder mig. En låt som verkligen känns som hämtad från uppföljaren till Broken Promise Land är tredje spåret, Too late for us. Den känns besläktad med I close my eyes och textmässigt skulle den kunna vara en uppföljare till BPL:s öppningsspår So it´s over. I den låten blir man verkligen påmind om hur bra Weeping Willows är och hur skönt det är att de är tillbaka igen. Duetten med Anna Ternheim är stämningsfull och har en countrytouch som faller mig i smaken. Skivans titellåt har ett intro som även det påminner om äldre alster, den känns verkligen tillbaka till rötterna. Weeping Willows har på den här skivan tagit fasta på det som jag gillar allra mest hos dem, Magnus starka röst, texter som berör och stora melodier som lyfter låtarna. Jag har lyssnat för lite för att få en riktig favorit på skivan, men jag har lyssnat tillräckligt för att inse att den sju år långa väntan som varit sedan Fear & Love gjort bandet gott och att The Time has come är det bästa man gjort sedan Endless night. Skivan känns mer gedigen än Into the light, den har inga utfyllnadslåtar som Presence och man tar ut svängarna mer än i Fear & Love. Allt annat än att varenda spelning de gör på sin turné i vår blir utsåld vore överraskande, Weeping Willows är tillbaka och det på allvar.

Dagens låt: Weeping Willows - We´re in different places now