Hobbit igen

Jag och Malin var på bio och såg nya Hobbit-filmen i torsdags. Den första filmen var en liten besvikelse, även om jag inte hade några större förväntningar, den kändes ganska barnslig och effekterna var för mycket. Uppföljaren var bättre, lite mer seriös och några nya karaktärer som tog den komiska ton man gav dvärgarna i första filmen. Martin Freeman fortfarande bra som Bilbo, alvinslagen av Evangeline Lilly och Orlando Bloom var över förväntan, Bloom var ett mina största problem med den första trilogin. Som vanligt var det dock några saker jag störde mig på, en sak har med tid att göra. Genom hela filmserien, både den här och den första, pratar man om att mötas i gryningen, när solen står som högst, när näktergalen sjunger, eller andra präktiga saker, i den här filmen ska man plötsligt göra något om en halvtimme. Till att börja med har jag aldrig sett en klocka i de här filmerna, inte vad jag kan minnas i alla fall, och om man nu har tid och klockor, varför envisas man med att göra så luddiga tidsbestämmelser vid viktiga tillfällen? Precis som i den första filmen har jag vissa problem med den enorma tur som dvärgarna har hela tiden, det borde rykt några av dem redan i första filmen, även om det såklart hör till i genren tycker jag att man här överdriver deras medstuds en aning. En annan sak jag stör mig lite på, och nu kanske det är min höjdrädsla som talar, är säkerheten i det samhälle som byggts upp. Man har massvis med långa mäktiga broar, trappor och övergångar, men jag vet inte om jag någon gång under de här filmerna sett ett armräcke. Som helhet var ändå den här filmen klart godkänd, spännande och underhållande.

Dagens låt: Jason Isbell - Traveling alone