Känglagning

Om en vecka är Way Out West i full gång, vanligtvis brukar jag börja planera min packning dagen innan, men eftersom risken är överhängande för regn i år har jag kört igång redan. Jag har nämligen inga bra skor för regnväder, min converse är ungefär lika hela som gräsmattan kommer att vara om det blir ösregn och mina gympaskor blir ganska lätt blöta. För att lösa det här problemet tog jag idag med min trasiga känga till skomakaren, kängan köpte jag, tillsammans med den andra kängan såklart, när jag gick i högstadiet och den här tjänat mig väl genom åren. Det var t.ex de kängorna som gjorde att jag överlevde regnkaoset på Rockweekend för några år sedan. Nu hade sulan släppt under den ena och om den skulle hjälpa mig från att få blöta strumpor var det såklart inte så bra. När jag räckte fram kängan till skomakaren tittade han på den snabbt, kände på sulan och frågade sedan om jag hade med den andra också. Jag svarade att den fortfarande var hel och därför hade jag inte tagit med den, han tittade på mig och försäkrade mig sedan om att det kunde vara en bra idé att lämna in den också, eftersom den han höll i hade en snudd på genomrutten sula. Eftersom han har bättre koll på skor än mig gick jag hem och tog fram den andra kängan, jag tog tag i sulan och drog lite, genast släppte den. Tio minuter senare var jag tillbaka hos skomakaren, med känga nummer två i en påse. På tisdag kan jag hämta ut mina skor, förhoppningsvis i ett alldeles förträffligt skick. Två dagar senare kommer jag att stå i Slottsskogen och lyssna på Neil Young och jag kommer förhoppningsvis att ha snustorra strumpor på mig.

Dagens låt: Neil Young & Craze Horse - Like a hurricane