Warrior

Jag och Malin hyrde film igår, filmen vi såg hette Warrior. Det var en bra film, men samtidigt kändes det som om den hade kunnat vara mycket bättre. Storyn var intressant och kretsade kring en trasig familj, där pappan behandlat sin fru och sina barn väldigt illa. I filmen har sönerna växt upp, men har kvar smärtan och ilskan kring det som hände, kontakten mellan bröderna är uppsagd. De båda är fighters och hamnar i samma tävling, där de tvingas nära varandra och det som hänt kommer upp på ytan igen. Det finns således möjlighet till en hel del intressanta och känslosamma konflikter, men tyvärr läggs fokus i filmen mer på själva fightingen än på familjedramat, något som gör att det slutgiltiga omdömet är bra i stället för mycket bra. Att fightingscenerna är orealistiska stör mig egentligen inte, men om man säger att Rocky fick ta emot mycket stryk så är det som han tog och gav ingenting jämfört med de smällar som delas ut i den här filmen, utan att motståndaren ramlar. Nick Nolte gör en stark insats i rollen som den mycket trasige fadern, en roll som gav honom en oscarsnominering. Jag är övertygad om att han hade haft mycket god chans att plocka hem statyetten om hans karaktär fått mer svängrum i filmen, han gör en väldigt bra prestation, men eftersom halva filmen utspelas i MMA-buren får han inte tillräckligt med tid för att sätta riktiga spår i tittarna. Mer dialog och diskussion, mindre kampsport, och den här filmen hade kunnat vara den nya The Wrestler, men man slarvar bort kapaciteten på vägen och det är synd. Tom Hardy är alltid bra och det är främst hans karaktär som jag känner man hade kunnat utveckla, han bär på så otroligt mycket ilska, men man skrapar bara på ytan av hans känslor och låter i stället den andra broderns ekonomiska bekymmer och lärarjobb ta över. Det här är, som sagt, en bra film, men den hade kunnat vara så mycket mer. Dagens låt: Tom Malmquist - Van Gogh´s ear