Hembesök

Att kalla Gryningstid för min högstadietids soundtrack är ingen överdrift, under de år jag spenderade på den nybyggda delen av Kilafors skola lyssnade jag på skivan otaliga gånger. Därför var det inte så konstigt att Dia Psalmas spelning igår kändes speciell. Man spelade Gryningstid från början till slut, för att sedan följa upp med några låtar från de skivor som kom efter. Spelningen var den bästa av de tre jag sett med bandet sedan de började turnera igen, en stor anledning till det var såklart låtvalen, men även att den nye, dryge gitarristen skaffat långt hår och på så sätt inte märktes lika mycket. Ulke, Ztikkan och Stipen(som jag för övrigt döpte mina maskar till i Worms när det begav sig) såg att njuta av tiden på scenen och publikens allsång var ett tydligt kvitto på att även vi som lyssnade var nöjda. Efter den här turnén ska Dia Psalma upphöra som band och om det nu blir så var det här en mycket värdig avslutning. Eftersom spelningen var i Bollnäs sov vi i Svedja i natt och har idag umgåtts med de där hemma. Duracellkaninen Hempa var på gott humör och stod inte stilla under många minuter, det var in i och ut ur alla rum och av och på med alla lysknappar, samtidigt som han konstant pratade på sitt eget lilla vis. Det börjar verkligen bli fart på honom och han är riktigt rolig att umgås med. Vi fick även prova på intressanta godsaker som mor och far inhandlat i Barcelona. En trevlig helg, med många bra inslag.

Dagens låt: Agnes Obel - Just so