Dia Psalma

Idag ska jag på en riktig nostalgiafton. Jag ska åka till Bollnäs, gå på Tranan och se Dia Psalma. Tranan är nattklubben som alla i Bollnäs med omnejd har spenderat sina första utgångshelger, det var där gymnasiefesterna var och det var där man hade 25-kronan varje onsdag. Nu har jag inte besökt stället sedan 6-7 år tillbaka och det har i ärlighetens namn inte var speciellt underhållande på den tiden heller. Ikväll är det dock dags för ett återbesök, men anledningen till att jag åker dit är främst bandet som spelar, Dia Psalma. Första gången jag såg dem live var i Bollnäs, det borde ha varit hösten 1994. Jag och David hade lyssnat på Gryningstid hela sommaren och skulle nu äntligen få se våra idoler spela live. När vi kom till Långnäsparken för spelningen märkte vi snart att vi med råge var yngst i lokalen och garanterat även ensamma om att inte ha druckit något innan, vi var tolv år och stod bland förfriskade tonåringar. Vi var onekligen lite vilse. Men min syster, som också var, tog hand om oss och såg till vi hamnade längst fram vid scenen. Hennes storväxte kompis fixade chips och plötsligt hade vi bästa platsen i lokalen, förutom att det satt en spysjuk fyllskalle bakom David och hulkade. Spelningen blev försenad, förbandet Sober körde igång någon timme efter utsatt tid och publiken började ropa efter Dia Psalma på en gång. En tydligt arg artist klev ganska snart av scenen. När klockan närmade sig tolv hade Dia Psalma fortfarande inte börjat. Plötsligt delade sig publikhavet, ungefär som i bibeln, mitt i luckan stod pappa, som skulle hämta oss vid tolv. Han gick fram till oss vid scenen och sade att de väntade utanför till spelningen var slut, sedan gick han ut och publikhavet slöts igen. Strax därefter klev bandet på scenen och bjöd på en av de mer minnesvärda spelningar som jag upplevt. Det är sjutton år sedan nu och ikväll kommer jag garanterat inte att vara yngst i lokalen, men det ska bli roligt att se dem igen och det känns helt rätt att besöka en spelning på deras avskedsturné, de är trots allt ett av de band jag lyssnat mest på i mitt liv, även om det var 12-13 år sedan de tillhörde mina favoriter.

Dagens låt: Agnes Obel - Riverside