Gröna Lyktan

Jag och Malin var på bio härom dagen, den här gången var det inomhus. Anledningen till vårt besök var DC comics nya film, Green Lantern, eller Gröna Lyktan, som han kallades i serien jag läste som liten. Mina förväntningar var väl inte direkt skyhöga, men jag hoppades på en underhållande actionfilm utan allt för många torra skämt. Huvudrollen spelades av Ryan Reynolds, som man tidigare kunnat se i en biroll i Wolverine och som stark huvudrollsinnehavare i Buried, han har tydligen gjort någon rom-com med Sandra Bullock också, men den har jag hållit mig borta från. I Green Lantern gör han en okej insats, det är ingen lätt roll att göra något av, då man har gjort hjälten till en mycket ointressant karaktär. Handlingen har en hel del brister, speciellt den del som utspelar sig på Jorden. Bitvis är det underhållande, men jag hade gärna sett fler actionscener där Green Lantern utnyttjat annat än moderna, tekniska vapen i sina tankeskapelser. Filmen var i 3D och precis som de flesta filmer jag sett i det formatet kändes det obefogat. Filmens skurk, en galen vetenskapsman, otroligt nyskapande, var en av filmens svagheter, för utan en stark skurk tappar man intresset kring slutkampen. Om man skulle jämföra den här filmen men tidigare superhjältefilmer så hamnar den på ungefär samma nivå som Fantastiska Fyran, alltså skaplig, men inte mer. Jag hoppas Captain America håller en högre nivå när den går upp på bio om någon vecka.

Dagens låt: Thåström - Långtbort