Säsongen 2010/2011

Jag kallade den förra säsongen en helvetessäsong, men jämfört med inledningen av den här var den ingenting. Nu har ändå avslutningen av säsongen 2010/11 givit framtidstro och med Kenny Dalglish vid rodret och pengar i kassan ser jag fram emot en intressant silly season. Här kommer i alla fall mina utmärkelser till årets säsong:

Säsongens spelare: Dirk Kuyt. Runner-up: Luis Suarez
Hade Suarez varit med hela säsongen hade han varit en given vinnare, men med tanke på att han bara varit med sedan januari känns Kuyt som en bättre vinnare. Vår första halva av säsongen var bedrövlig, men Kuyt gnällde aldrig, han bara fortsatte att springa och kämpa för klubben. När sedan vändningen kom har Kuyt producerat mål som aldrig förr, med hattricket mot United som given höjdare.

Säsongens match: Liverpool-Manchester United. Runner-up: Chelsea-Liverpool.
Kuyts hattrick och Suarez förnedring av svinens försvar var en underbar stund, bortavinsten mot ryssarna efter den där spanjorens övergång satt rätt fint den också.

Säsongens överraskning: Lucas Leiva. Runner-up: Jay Spearing
Som jag har suckat och gnällt över den här brassen, men den här säsongen har Lucas visat att han har kapacitet att spela på vårt mittfält. Han är ingen skönspelare, men han gör stor nytta för laget och kommer säkert att ha en plats i laget även nästa år.

Säsongens värvning: Luis Suarez. Runner-up: Raul Meireles
Ingen tvekan om saken, fortsätter Suarez i samma stil nästa säsong kommer vi att producera en hel del mål. Målskytt, framspelare och kämpar som ett djur för att nå alla bollar. Bara filmningarna försvinner är han en komplett anfallare.

Säsongens oturligaste: Fabio Aurelio och Daniel Agger.
Okej, man kanske inte kan kalla det otur längre, men så fort Aurelio eller Agger är tillbaka i laget drar de på sig nya skador och är borta igen. Jag vet inte vad de här spelarna är gjorda av, men ömtåliga är de utan tvekan.

Säsongens besvikelse: Joe Cole
Jag trodde på den här värvningen, men efter det röda kortet i premiären mot Arsenal har det bara gått fel för Cole och jag är tveksam till att han återfinns i den röda tröjan när nästa säsong drar igång.

Säsongens minst saknade: Fernando Torres
I stället för en gnällig, bekväm och iskall spanjor i anfallet kom Suarez in och i stället för att se en missnöjd, stillastående anfallare hade vi en aktiv och farlig anfallare.

Säsongens tyngsta förlust: Liverpool-Blackpool 1-2
Det ultimata tecknet på att Hodgsons Liverpool var en katastrof.

Säsongens mest hatade: Fernando Torres
Alla kommentarer är egentligen överflödiga, men det han gjorde mot klubben i januari var vidrigt.

Säsongens mest saknade: Hjärtat under hösten
Spelet vi visade upp under hösten var hemskt att få uppleva, vi visade inget som helst hjärta och det kändes inte som om spelarna på planen brydde sig det minsta om hur det gick. Det Liverpool jag såg då vill jag aldrig se igen.

Säsongens genombrott: Martin Kelly. Runner-up: John Flanagan
Man kunde se redan mot Lyon förra säsongen att det fanns potential i denne akademiprodukt och den här säsongen såg han till att engelske landslagsmannen Glen Johnson fick flytta över till vänsterkanten och får Kelly bara hålla sig frisk kommer han på sikt kunna konkurrera om högerbacksplatsen i landslaget också.

Säsongens gåta: Sommarvärvningarna
Joe Cole, Milan Jovanovic, Christian Poulsen, Paul Konchesky och så Roy Hodgson såklart. Förändringarna som gjordes i vår trupp under sommarfönstret var katastrofalt dåliga och en stor anledning till att vi inte presterade under säsongens första halva.

Säsongens ketchupeffekt: Maxi Rodriguez
Sju mål på tre matcher, det som hände med Maxi under avslutningen av säsongen var lika roligt som osannolikt.