Så mycket bättre än väntat

Jag har haft en Eldkvarn-period på sistone, har så smått börja lyssna in mig inför spelningen på Spegeln i slutet av november. Den här perioden är en av orsakerna till att jag och Malin har hamnat framför Så mycket bättre på tv4, Plura är ju en av deltagarna i programmet. Efter två avsnitt måste jag säga att det här är en serie som överträffar mina förväntningar, det är lite samma känsla över den som Mästarnas Mästare, alltså inga konflikter och inget skitsnack. I stället får man se artister tolka varandra låtar med både värme och inlevelse. Att Plura skulle vara duktig visste jag på förhand, det är i stället två artister som överraskat mig på ett positivt sätt. Den förste av dem är Petter. Jag gillar inte hiphop, men jag har trots det aldrig haft något emot honom, tror det har sin grund i att han hälsade på mig och mina kompisar när vi jobbade på Arvikafestivalen. I serien har han visat sig vara mycket duktig på det han gör och hans låtversioner har varit mycket intressanta under båda avsnitten. Den andra artisten som överraskat mig, och det rejält, är September. Hennes musik skulle jag inte lyssna på under pistolhot och jag kunde inte fatta vad hon skulle med i den här serien och göra. Nu har hon gjort två bra versioner av de låtar hon valt ut och det är bitvis så bra att det för tankarna till artister som Goldfrapp. Det är ingen tvekan om att det är slöseri med talang för henne att hålla på med den discoskit hon gör nu, det verkar trots allt finnas potential i henne. Det enda negativa med den här serien hittills är Christer Sandelin, men det kom väl inte som någon överraskning direkt.

Dagens låt: Glasvegas - It´s my own cheating heart that makes me cry