Att leva och dö som Joe Strummer

Jag och Malin var igår på Gävle Teater och såg Att leva och dö som Joe Strummer, Markus Birros nya föreställning, där man blandade bra musik med bra tänkvärda ord och bra poesi. Vi har sett Birro en gång tidigare, det var redan den gången mycket bra, men den här gången var det ännu bättre. Birro stod för pratet och för musiken stod i första hand Wayne Hussey. Allra bäst var det när Hussey spelade och Birro läste sin poesi till musiken, texten om när hans första barn dog blev än mer berörande med den fina musiken i bakgrunden. Även utan musik var Birros ord mycket tänkvärda, han säger otroligt mycket bra saker, han är ärlig och lämnar ut sig själv på ett sätt som är ganska ovanligt här i landet. Avsnittet där han pratade om hjältar, hur de bör hyllas och att de alltid förblir hjältar gillade jag skarpt. Markus Birro är dessutom rolig i sina betraktelser, så det blev en hel del skratt under kvällen.

Den forne Mission- och Sisters of Mercy-medlemmen Wayne Hussey sjöng några av sina gamla hits, medan Birro satt i soffan bakom och njöt. Jag hade mycket dålig koll på Hussey innan det här, det var Birro som var anledningen till vårt besök på teatern, men den musiken som depprockaren Hussey spelade igår gav mersmak, ska nog kolla upp honom mer framöver.

Birro såg onekligen riktigt nöjd ut när han satt i soffan och såg sin gamla idol uppträda, kombinationen Markus Birro och Wayne Hussey var onekligen en höjdare.

Dagens låt: The Mission - Butterfly on a wheel