DLK lever
Igår såg jag DLK och det var en enormt rolig spelning, men kvällen inleddes med en förolämpning.
Det var jag, kusin Dennis, syster och Ronnie som skulle besöka Spegeln och få en riktig nostalgitripp. I kön kom det fram två små tjejer och ville sälja en skiva med trallpunk. Först var jag inte speciellt intresserad, men när jag fick höra att skivan bara kostade 25 kronor var jag tvungen att ta mig in titt. Snabbt såg jag någonting som stack otroligt i ögonen på mig. Det fanns nämligen ett band med på skivan som hette Snorting Maradonas, en otrolig förolämpning mot tidernas störste idrottsman. Genast gav jag tillbaka skivan och sade att jag inte var det minsta intressant av att stötta en skiva med sådana artister. De förstod inte riktigt vad jag hade emot bandet, men jag svarade bara att jag gillade Maradona. Att ett menlöst punkband hånar en idrottsman som betytt så mycket för så många människor stör mig och jag skulle aldrig köpa en skiva där de medverkar.
Nu till kvällens roliga händelse, nämligen De Lyckliga Kompisarna. Jag trodde inte att jag hade lyssnat så mycket på bandet som jag uppenbarligen hade gjort, för jag kände igen varenda låt, förutom de nya låtar som bandet spelade. Det allra bästa var att jag inte lyssnat det minsta på DLK på flera år, därför kom varje låt som en positiv överraskning. När bandet inlett med ett medley av klassiker som Elvis lever, Allmänt tuff och Ishockeyfrisyr trodde jag att jag fått höra de låtar som jag kom ihåg, men så var det inte. Efter de nya låtarna fortsatte det med Sagoland, CP framför sin tv, När Kristoffer spelar flipperspel, Egon, Dricka sprit och hålla käften, Vi går dit kuken pekar, Min bulgariska kulstötarkvinna osv. Jag stod och bara log i nästan en timme, det var verkligen skitkul att se. Sångaren Mart, mannen som ÄR De Lyckliga Kompisarna, var pigg och såg ut att ha riktigt roligt på scenen. Att det inte var samma uppsättning som på 90-talet gjorde inte så mycket när Mart var så underhållande och eftersom jag inte var något inbitet fan när det begav sig störde det inte mig speciellt mycket att gitarristerna inte passade in. Efter två spelningar där jag lämnat lokalen besviken, Alme och Krunegård, fick jag nu gå ifrån Spegeln glad och överraskad.
Dagens låt: Nick Cave - Nature boy
She moves among the sparrows
And she walks across the sea
She moves among the flowers
And she moves something deep inside of me
Det var jag, kusin Dennis, syster och Ronnie som skulle besöka Spegeln och få en riktig nostalgitripp. I kön kom det fram två små tjejer och ville sälja en skiva med trallpunk. Först var jag inte speciellt intresserad, men när jag fick höra att skivan bara kostade 25 kronor var jag tvungen att ta mig in titt. Snabbt såg jag någonting som stack otroligt i ögonen på mig. Det fanns nämligen ett band med på skivan som hette Snorting Maradonas, en otrolig förolämpning mot tidernas störste idrottsman. Genast gav jag tillbaka skivan och sade att jag inte var det minsta intressant av att stötta en skiva med sådana artister. De förstod inte riktigt vad jag hade emot bandet, men jag svarade bara att jag gillade Maradona. Att ett menlöst punkband hånar en idrottsman som betytt så mycket för så många människor stör mig och jag skulle aldrig köpa en skiva där de medverkar.
Nu till kvällens roliga händelse, nämligen De Lyckliga Kompisarna. Jag trodde inte att jag hade lyssnat så mycket på bandet som jag uppenbarligen hade gjort, för jag kände igen varenda låt, förutom de nya låtar som bandet spelade. Det allra bästa var att jag inte lyssnat det minsta på DLK på flera år, därför kom varje låt som en positiv överraskning. När bandet inlett med ett medley av klassiker som Elvis lever, Allmänt tuff och Ishockeyfrisyr trodde jag att jag fått höra de låtar som jag kom ihåg, men så var det inte. Efter de nya låtarna fortsatte det med Sagoland, CP framför sin tv, När Kristoffer spelar flipperspel, Egon, Dricka sprit och hålla käften, Vi går dit kuken pekar, Min bulgariska kulstötarkvinna osv. Jag stod och bara log i nästan en timme, det var verkligen skitkul att se. Sångaren Mart, mannen som ÄR De Lyckliga Kompisarna, var pigg och såg ut att ha riktigt roligt på scenen. Att det inte var samma uppsättning som på 90-talet gjorde inte så mycket när Mart var så underhållande och eftersom jag inte var något inbitet fan när det begav sig störde det inte mig speciellt mycket att gitarristerna inte passade in. Efter två spelningar där jag lämnat lokalen besviken, Alme och Krunegård, fick jag nu gå ifrån Spegeln glad och överraskad.
Dagens låt: Nick Cave - Nature boy
She moves among the sparrows
And she walks across the sea
She moves among the flowers
And she moves something deep inside of me
posted by Tomas at 12:14 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home