Sarcevic

Igår var jag på en minifestival här i Gävle, anledningen till att jag gick dit var för att se Nikola Sarcevic. Innan Sarcevic satte igång att spela var det tre andra band som skulle genomföra en varsin spelning. Jag gick dit tillsammans med Gorbatjov och Liv och snart dök även syrran, Ronnie och Lars upp i lokalen. De två första banden satt vi ner och lyssnade på vid ett bord. Jag minns inte vad det första bandet hette, men deras musik var ingenting som föll mig i smaken. Det var ganska enformigt och intetsägande och ganska snart slutade jag lyssna. Efter ungefär en halvtimme hade man spelat färdigt och lämnade plats för ännu ett band, ett band som inte var lika tråkigt men fortfarande inte i min smak. Soundet var hyfsat, men de fick inte ihop det riktigt. På något sätt kändes det som om de i bandet inte kom överens om vilken typ av musik de ville spela, så det blev en lite knepig blandning av det hela. Det ska sägas att musiken de två första banden spelade inte alls är sådan musik som jag vanligtvis lyssnar på och det har stor del i att jag inte uppskattade deras framträdanden. Det tredje bandet var en aning mer underhållande än de första två, pop/punk som bitvis lät helt okej. Det blev dock ganska segt mot slutat, i mina öron lät alla låtar lika. För mig var de tre första banden en transportsträcka fram till kvällens huvudpunkt, nämligen Nikola Sarcevic. Han klev på scenen strax efter elva och visade snabbt att vi gjort ett bra val som kommit till musikhuset den här kvällen. Jag hade inte hört låtarna från den nya skivan innan, bortsett från en låt som jag hittat på youtube tidigare under dagen, men de höll samma klass som det äldre materialet. Höjdpunkterna under konserten var ändå de gamla låtarna, det var många av dem som jag nästan glömt eftersom jag inte lyssnat så mycket på skivan de senaste månaderna. "Goodbye I die", "Gluegirl" och "Nobody without me" var alla bättre live än på skiva, då är de ändå redan mycket bra på skiva. Första halvan av konserten stod jag och störde mig lite på två stycken personer som hade en egen liten dans- och sånguppvisning framför mig. Det blir lite drygt att lyssna på lugna låtar när det står personer en meter framför en och sjunger(snarare skriker) med i texten så högt att man knappt hör vad artisten sjunger. Jag har inget emot att publiken sjunger med, men den här gången var det störande. Lyckligtvis gick de till en annan del av lokalen efter ett tag och då kunde jag koncentrera mig på musiken på scenen igen. Sarcevic hade med sig ett tremannaband som stöttade honom bra, en gitarrist, en basist och en trummis. Mellansnack var det inte mycket tal om, han nämnde några gånger att han inte spelat i Gävle tidigare, varken med Millen Colin eller som soloartist, men annars sade han inte mycket. Det slog mig när jag stod där och tittade att Sarcevic är väldigt lik Edward Kowalczyk, sångaren i Live, ett av mina favoritband från högstadiet. De har precis samma drag i ansiktet och samma frisyr, dessutom har båda mycket bra röster. Konserten varade i ungefär en timme och Sarcevic bjöd på några extrannumer, bland annat "Lovetrap" från första skivan. Jag är väldigt nöjd med uppträdandet. Det är alltid spännande att se en artist för första gången, man vet inte säkert vad man kan vänta sig. Sarcevic levde upp till de förväntningar jag hade och det var jävligt roligt att komma iväg på en konsert igen. Jag saknade min favoritlåt från första skivan, men det är smällar man ofta får ta när man gillar de allra lugnaste låtarna. Allt som allt en mycket bra kväll. Bilder kommer nog att dyka upp under dagen.,

Dagens låt: Nikola Sarcevic - Soul for sale