Veckans lista v.33
1. Nina Persson – Det är alltid kul att återupptäcka skivor, det gjorde jag den här veckan. När jag skulle bege mig till Arbrå och jobbet bestämde jag mig för att sätta ihop en skiva med en massa låtar som jag kunde ha i bilen. Rutinmässigt snickrade jag till en skiva med 130 låtar och tog med mig. Häromdagen kom jag fram till ”Such a bad comedown” och då slog det mig att det var jäkligt länge sedan jag lyssnade på A Camp. Ninas röst är verkligen på topp på den skivan och jag håller den högre än många av Cardigans egna skivor. Musiken passar perfekt till Ninas röst och många av låtarna är underbara. Jag köpte den skivan under mitt första år i Gävle, samtidigt som jag köpte Mercury Revs ”All is dream” och det är verkligen inget köpt jag ångrar. Jag var inte jätteimponerad av singeln ”I can buy you”, det är en bra låt men inget extra. Däremot låtar som ”Such a bad comedown”, ”Song for the leftovers” och “Frequent flyer” är oemotståndliga
2. John Arne Riise – Förra helgen spelades Community Shield-matchen mot ryssarna och trots att vi inte ställde upp med den ordinarie elvan så lyckades vi vinna mot maffiapengslaget. En anledning till vinsten var Riises imponerande mål. Riise är en spelare som jag verkligen gillar, han ger alltid hundra procent och har en hög lägstanivå. Riise är en begränsad spelare, inget snack om den saken. Han är väldigt enfotad, inte ofta man ser honom använda högern, och hans teknik är långt ifrån världsklass. Riise har i stället ett hjärta och en kämpaglöd som är beundransvärd. Dessutom gör han ett par gånger varje säsong mål av den klass som han gjorde mot ryssarna, ingen lär väl ha glömt målet mot United under debutsäsongen. I gårdagens premiärmatch blev Riise skadad och jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt, Riise behövs.
3. Kevin Bacon – Enligt mig är Kevin Bacon en väldigt underskattad skådis. Den första gången jag såg en film med honom var när jag såg kultfilmen ”Hotet från underjorden”, jag trodde att jag skulle få svårt att ta honom på allvar efter den men han har bevisat att han kan göra riktigt bra rollprestationer. I ”Överlagt mord” gör han en imponerande insats och i ”Sleepers” är han precis så vidrig som han ska vara i den rollen. Det skrevs mycket om Sean Penn och Tim Robbins i samband med ”Mystic River”, Bacon blev lite bortglömd. Visst, den rollen han spelade var inte lika svår som huvudrollerna, men han var övertygande i sin insats. I veckan köpte jag filmen där Kevin Bacon gör sitt livs insats, nämligen ”The Woodsman”. Den filmen har fått på tok för lite uppmärksamhet, det är bara att hoppas att fler upptäcker den nu när den finns lättillgänglig i alla videohallar.
4. Paul Fusco – Har suttit och tittat igenom första skivan i Alf-boxen nu och till min förtjusning kan jag säga att det är precis lika bra som jag minns det, kanske till och med bättre. Alf är en enormt rolig karaktär och han har många av de drag som jag vill se hos någon som jag ska skratta åt. Det som jag gillar mest med Alf är att han skrattar åt sina egna skämt, skämten är så fruktansvärt låga och han tycker själv att dom är jätteroliga, det påminner mig om någon.
5. Laleh – Det är några veckor sedan konserten nu och det kommer att dröja till den nya skivan kommer. Därför är det tur att syrran såg till att filma ”Mamma”, den bästa svenska låten jag hört på mycket länge. Det är lite taskigt att sjunga sådana bra låtar och sedan inte se till att en skiva kommer ut på en gång, nu kommer jag att få lyssna på en version av låten med bara en vers i flera månader. Häromdagen var jag och tränade, då får man stå ut med Rix FM och det är fanimej inte lätt. Skitlåtarna staplas på varandra och för en musikgourmet som jag är det inte något som uppskattas. Till min stora glädje spelades helt plötsligt Lalehs ”Live tomorrow” på radion, då blev det genast mycket lättare att träna. Glädjen blev inte långvarig eftersom nästa låt var Ronan Keatings vidriga cover på en av min favoritlåtar från förr i tiden, men de 2-3 minuter som Laleh spelades var jag nöjd.
Dagens låt: A Camp – Such a bad comedown
2. John Arne Riise – Förra helgen spelades Community Shield-matchen mot ryssarna och trots att vi inte ställde upp med den ordinarie elvan så lyckades vi vinna mot maffiapengslaget. En anledning till vinsten var Riises imponerande mål. Riise är en spelare som jag verkligen gillar, han ger alltid hundra procent och har en hög lägstanivå. Riise är en begränsad spelare, inget snack om den saken. Han är väldigt enfotad, inte ofta man ser honom använda högern, och hans teknik är långt ifrån världsklass. Riise har i stället ett hjärta och en kämpaglöd som är beundransvärd. Dessutom gör han ett par gånger varje säsong mål av den klass som han gjorde mot ryssarna, ingen lär väl ha glömt målet mot United under debutsäsongen. I gårdagens premiärmatch blev Riise skadad och jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt, Riise behövs.
3. Kevin Bacon – Enligt mig är Kevin Bacon en väldigt underskattad skådis. Den första gången jag såg en film med honom var när jag såg kultfilmen ”Hotet från underjorden”, jag trodde att jag skulle få svårt att ta honom på allvar efter den men han har bevisat att han kan göra riktigt bra rollprestationer. I ”Överlagt mord” gör han en imponerande insats och i ”Sleepers” är han precis så vidrig som han ska vara i den rollen. Det skrevs mycket om Sean Penn och Tim Robbins i samband med ”Mystic River”, Bacon blev lite bortglömd. Visst, den rollen han spelade var inte lika svår som huvudrollerna, men han var övertygande i sin insats. I veckan köpte jag filmen där Kevin Bacon gör sitt livs insats, nämligen ”The Woodsman”. Den filmen har fått på tok för lite uppmärksamhet, det är bara att hoppas att fler upptäcker den nu när den finns lättillgänglig i alla videohallar.
4. Paul Fusco – Har suttit och tittat igenom första skivan i Alf-boxen nu och till min förtjusning kan jag säga att det är precis lika bra som jag minns det, kanske till och med bättre. Alf är en enormt rolig karaktär och han har många av de drag som jag vill se hos någon som jag ska skratta åt. Det som jag gillar mest med Alf är att han skrattar åt sina egna skämt, skämten är så fruktansvärt låga och han tycker själv att dom är jätteroliga, det påminner mig om någon.
5. Laleh – Det är några veckor sedan konserten nu och det kommer att dröja till den nya skivan kommer. Därför är det tur att syrran såg till att filma ”Mamma”, den bästa svenska låten jag hört på mycket länge. Det är lite taskigt att sjunga sådana bra låtar och sedan inte se till att en skiva kommer ut på en gång, nu kommer jag att få lyssna på en version av låten med bara en vers i flera månader. Häromdagen var jag och tränade, då får man stå ut med Rix FM och det är fanimej inte lätt. Skitlåtarna staplas på varandra och för en musikgourmet som jag är det inte något som uppskattas. Till min stora glädje spelades helt plötsligt Lalehs ”Live tomorrow” på radion, då blev det genast mycket lättare att träna. Glädjen blev inte långvarig eftersom nästa låt var Ronan Keatings vidriga cover på en av min favoritlåtar från förr i tiden, men de 2-3 minuter som Laleh spelades var jag nöjd.
Dagens låt: A Camp – Such a bad comedown
posted by Tomas at 3:01 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home