06.30

Som student har man oftast ganska lämpliga morgnar, det var under en period av min utbildning som jag inte ställde klockan på väckning på en hel termin. Alla lektioner vi hade då började vid ett och då är det ingen risk att jag sover. Nu när jag är arbetare är det helt andra saker som gäller, nu står min klocka på larm vid 06.30 varje morgon och det är verkligen ovant. Jag känner mig inte speciellt trött när jag kliver upp och så länge jag inte tittar mig i spegeln på vägen ner så kan jag psykiskt övertyga mig själv om att jag är ganska pigg, om jag nu skulle råka se mig i spegeln så ser jag ganska snabbt att jag egentligen är halvsovande. När jag ätit och satt mig i bilen så har jag musik som piggar upp mig, Smiths kan bota all trötthet. Den första trötthetssmällen skulle kunna komma när jag sätter mig i lärarrummet där det ofta är ganska nedsläckt på morgonen, men som tur är finns det kaffe på vägen till soffan som kan få mig alert igen. När sedan lektionerna börjar har jag helt enkelt inte tid att vara trött, det är full fart hela tiden och det är bara ibland det ges tillfälle att gäspa lite grand. Däremot när jag kommer hem och lägger mig på soffan så märker jag att jag inte riktigt är van vid det här tempot än, även om klockan är fyra så känns det som att den är närmare tolv. Jag börjar så smått förstå varför mina föräldrar, när jag var yngre, ibland hade en tendens att snarka sig igenom filmer en fredagkväll. Jag trodde aldrig att jag skulle behöva gå och lägga mig vid tio, men så har varit fallet de senaste två dagarna och jag har en känsla av att det kommer fortsätta så ett tag. Men det känns ändå mer motivernade att kliva upp trött nu än vad det kändes att kliva upp utvilad under tiden på högskolan.

Dagens låt: The Smiths - Half a person