Tribute to Mannagrynspudding

Nästa vecka börjar jag jobba. Jag ser fram emot det av många anledningar, men en av de allra största anledningarna är att jag, när jag jobbar på den skola jag är nu, får äta skolmat med eleverna. Det är inte så att all skolmat är något att ha, det är en utmaning att få i sig den mindre delikata Gulaschsoppan och tomatsåsen man får till spaghettin håller inte ens studentnivå, men jag hoppas efter jul få äta en maträtt som jag verkligen saknat ända sedan jag slutade gymnasiet. Maträtten jag menar är självklart mannagrynspudding. När jag gick mina första år i skolan gjorde jag det på en väldigt liten byskola, där hade man av någon anledning fått för sig att det var en bra idé att förpesta denna underbara måltid med russin. Det finns ingen som helst logik i att man kastar i såna där svarta, äckliga knölar i en maträtt som är snudd på komplett. Tyvärr var så fallet och därför upptäckte jag inte mannagrynspuddingens storhet förrän jag bytte skola i femman. Skolan jag då kom till var bättre på alla sätt och vis, men en av skolans stora fördelar var att man lät bli att kasta i russin i maten. Skolmaten var ofta bra, men när det serverades mannagrynspudding var det verkligen som julafton. Saftsåsen man hade till var mindre viktig, huvudsaken var att man fick med så mycket pudding som möjligt. Jag vet att min gamla klasskompisar från den här tiden, exempelvis Gamle Franken, talar sig varm om en currygryta vi fick men för mig är det ingen tvekan om vilken maträtt som gjorde det värt att genomlida varenda smaklös Klas kalaspudding och varenda blaskig Höstsoppa. När jag sedan började på gymnasiet hade jag turen att även fortsättningsvis slippa russinen i mannagrynspuddinngen, har aldrig kunnat fatta vad de tänkte på när de slängde i russinen på min första skola och jag kommer nog aldrig att få ett svar på det heller. Efter mina tre år i gymnasiet var det dock slut med skolmat för min del och således ingen mer mannagrynspudding. Jag har varit ute på praktik, eller VFU som man av någon anledning valt att kalla det numera, i 15-20 veckor under min utbildning men jag har aldrig haft turen att få chansen att återuppleva min gamla favoritmat. Nu när jag ska jobba på samma skola under flera månader i streck så hoppas jag verkligen att jag ska få chansen att än en gång känna den underbara smaken av mannagrynspudding i min mun.

Dagens låt: Moneybrother - Nobody's lonely tonight