Nedräkning

Det är bara en vecka kvar nu, sedan åker jag och David till Liverpool. Att påstå att jag ser fram emot det här är såklart en rejält underdrift, Liverpool-Everton på Anfield är en match jag drömt om att se i stort sett i hela mitt liv och nu ska det alltså bli verklighet. Jag vet inte hur många derbyn jag sett på tv genom åren, med både underbara vinster och med hemska förluster som resultat, allra värst var såklart 0-3-torsken för några år sedan, då Reina i princip kastade in en boll i mål. För mig, som är utlandsboende Liverpool-fan, känns matcherna mot Manchester United mer än matcherna mot Everton, främst för att den supporterrivalitet som varit störst under min uppväxt och även senare i vuxen ålder. Jag har aldrig haft en bekant som stöttat Everton, antalet United-fans är däremot fler och det har gjort att den seger som smakar alltid är den mot United. Ju mer jag läst om vår klubb har jag dock börjat lägga mer vikt vid derbyt, i både Gerrards och Carraghers självbiografier tas matchen upp, även Robbie Fowler förklarar hur viktig matchen är. Det är ingen tvekan om att de lokala supportrarna helst vill vinna matchen mot Everton, precis som spelarna uppvuxna i staden och jag tror att jag kommer att förstå det ännu mer när jag nu får se matchen på plats. Nu är det inte bara det att den här matchen är ett derby, det kommer också att vara en viktig match i kampen om Champions League-platser och våra lokalrivaler har verkligen imponerat i år. Det finns alla förutsättningar till en bra match, något som även 3-3-matchen i årets första möte bevisar. Nu håller jag alla tummar för tre poäng i helgens match mot Villa och för att vi inte ska dra på oss några onödiga skador eller avstängningar, förra gången vi var över fick vi inte se varken Suarez eller Gerrard och det vore trevligt att få det den här gången.

Dagens låt: Nord & Syd - Min arm