Django

Det är sällan jag ser fram emot filmer lika mycket som jag gör när de regisseras av Quentin Tarantino. Allt han gjort har hållit en enormt hög kvalitet, filmerna har alltid en perfekt rollista och soundtracket är alltid perfekt, för att inte tala om den suveräna dialog som man alltid får ta del av. Django Unchained vek inte av från någon av de punkterna, utan fortsatte på Tarantinos högkvalitativa väg. Jamie Foxx, Christoph Waltz, Samuel L Jackson och Leonardo DiCaprio var de starkast lysande stjärnorna i filmen och några av scenerna var fantastiska. Bitvis var det våldsam och grymt, bitvis känsloslamt och bitvis skrattade man högt, t.ex när det diskuterades KKK-huvor. Scenerna där Waltz och DiCaprio diskuterar och agerar mot varandra innehåller skådespeleri på allra högsta nivå och jag förstår verkligen att oscarsjuryn valde att nominera den förstnämnde, egentligen borde nog båda nominerats. Filmens inledningsscen var fenomenal, kanske inte lika bra som den i Inglorious Basterds, men nästan. Man kan väl sammanfatta det hela med att Tarantino har gjort det igen och än en gång visar han att den entusiasm man alltid känner inför hans filmer är väl motiverad.

Dagens låt: The Villagers - Nothing arrived