Galan
Jag kollade på idrottsgalan igår, precis som jag brukar göra varje år, trots att jag varje år irriterar mig på en hel del saker under evenemanget. Det fanns en del ljusglimtar, priset till Toini Gustafsson och utmärkelsen till Jeffrey Ige var två sådana. Välförtjänta priser till två idrottare som verkligen gjort stora prestationer. Det som gladde mig mest var att Ernst Bolldén fanns med bland de hyllade, bortgångna idrottarna. Jag mötte honom i bordtennis vid ett flertal tillfällen och varje gång imponerades jag av hans kämpaglöd, vinnarskalle och enorma spelskicklighet, han var rullstolsbunden men vann en hel del matcher i den serie där jag mötte honom. En stor idrottsman var han.
De negativa bitarna under galan var ganska många. Till att börja med förstår jag inte hur ett juniorlag kan vara nominerat i sådana här tävlingar, hur imponerade man än varit av deras prestation i JVM. Att man ger årets prestation till ett OS-silver, när en av konkurrenterna är ett OS-guld är för mig helt oförklarligt, även om den allra största prestationen givetvis var Sveriges upphämtning i Berlin. Ska man jämföra idrotter med varandra måste man ranka alla idrotter på samma nivå och då måste rimligtvis seglarnas spurtvinst för OS-guld vara en större prestation än en spurtförlust för OS-silver i triathlon. Zlatan skulle såklart ha fått Jerringpriset, både för sina prestationer på fotbollsplanen i klubblag och landslag, men även för den enorma inverkan han har på dagens ungdomar, t.ex genom sin bok, som fått fram en läslust som imponerar. Han är en av världens fem bästa anfallare i världens största sport och är en större stjärna än vi någonsin kommer att få i någon idrott på väldigt länge, så i mina ögon hade han varit given vinnare. Det är väl iofs tjusningen med folkröstningar till priser, det kan bli en del skrällar och det var inte ett felval som det blev nu, men jag hade valt annorlunda. Avslutningsvis, en annan positiv del i galan var såklart Café Bärs. Igenkänningsfaktorn i deras skämt är bitvis riktigt stor och det känns lite som en hyllning till den trogna supporterkulturen, det är något som borde utvecklas överlag på idrottsgalan. Ett pris till årets supporterförening vore på sin plats, inom den kulturen finns det många som borde uppmärksammas och galan är ett bra tillfälle.
Dagens låt: Marvin Gaye - What´s going on
De negativa bitarna under galan var ganska många. Till att börja med förstår jag inte hur ett juniorlag kan vara nominerat i sådana här tävlingar, hur imponerade man än varit av deras prestation i JVM. Att man ger årets prestation till ett OS-silver, när en av konkurrenterna är ett OS-guld är för mig helt oförklarligt, även om den allra största prestationen givetvis var Sveriges upphämtning i Berlin. Ska man jämföra idrotter med varandra måste man ranka alla idrotter på samma nivå och då måste rimligtvis seglarnas spurtvinst för OS-guld vara en större prestation än en spurtförlust för OS-silver i triathlon. Zlatan skulle såklart ha fått Jerringpriset, både för sina prestationer på fotbollsplanen i klubblag och landslag, men även för den enorma inverkan han har på dagens ungdomar, t.ex genom sin bok, som fått fram en läslust som imponerar. Han är en av världens fem bästa anfallare i världens största sport och är en större stjärna än vi någonsin kommer att få i någon idrott på väldigt länge, så i mina ögon hade han varit given vinnare. Det är väl iofs tjusningen med folkröstningar till priser, det kan bli en del skrällar och det var inte ett felval som det blev nu, men jag hade valt annorlunda. Avslutningsvis, en annan positiv del i galan var såklart Café Bärs. Igenkänningsfaktorn i deras skämt är bitvis riktigt stor och det känns lite som en hyllning till den trogna supporterkulturen, det är något som borde utvecklas överlag på idrottsgalan. Ett pris till årets supporterförening vore på sin plats, inom den kulturen finns det många som borde uppmärksammas och galan är ett bra tillfälle.
Dagens låt: Marvin Gaye - What´s going on
posted by Tomas at 11:35 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home