Mikael Wiehe

Flickan & kråkan, Titanic, Keops pyramid, ja Mikael Wiehe har gjort en hel del kanonlåtar genom tiderna, men den låt han avslutade med under gårdagens spelning var en E-type-cover, det hade man inte kunnat tro för ett år sedan. Det var på Konserthuset här i Gävle som gårdagens spelning gick av stapeln och jag var där med min mor och far. Jag har sett Wiehe med dem en gång tidigare, eller sett kanske är fel ord eftersom vi satt uppe på läktaren i Bollnäs kyrka och därifrån såg vi inte annat än väggen bakom Wiehe. Musikmässigt var det dock mycket bra den gången, så även igår. Klockan var sju när Wiehe kom ut på scenen med sina två medmusikanter och startade en show späckad av hits, där en känslosam Den jag kunde va var den första halvans höjdpunkt, innan de stora kanonerna plockades fram under den andra. Det blev givetvis en hel del prat mellan sångerna, Wiehe har mycket att säga och han är mycket duktig på att väva in mellansnacket på ett sätt som gör att det passar med låtarna. Som sista låt innan extranumret körde alltså Wiehe Ropar ditt namn, hans cover på E-types Calling your name, och den gör han mycket bra. Taktfast dragspelande från hans medmusikant bidrar till en styrka i låten som onekligen ger den en dimension som orginalet saknar. Han kanske inte bjuder på så många överraskningar Wiehe, men det behövs å andra sidan inte när man har en sådan låtskatt som han har. Två timmar med riktigt bra musik och jag hoppas att Wiehe fortsätter att turnera i många år framöver, han behövs.

Dagens låt: Hoola Bandoola Band - Den jag kunde va