Henry Rollins

Jag har varit riktigt slapp här den senaste tiden, jag har tänkt att det skabli ändring på det nu när jag inom kort ska byta tiotal på min ålderssiffra. Ju äldre man blir desto bättre är det ju att skriva ner det man gör, så jag har planerat att skriva mer än 1-2 inlägg i veckan från och med min födelsedag, som är om sex dagar. Kanske klarar jag till och med av att bli mer aktiv redan innan dess.
Igår var vi alla fall iväg på en riktig höjdare. Jag, Malin, syster och Ronnie var på Hotell Rival och lyssnade till Henry Rollins. Han är på många olika sätt en mycket fascinerande man, otroligt påläst, väldigt duktig på att uttrycka sig och uppenbarligen helt outtröttlig. Han pratade nonstop i tre timmar, om allt ifrån amerikanska presidentkanditater och Nordkoreas politik till sin hemska kollega och Costco. Inte ett glas vatten, ingen stol att vila sig på, han stod i stället på samma plats och matade klokheter som om han vore en verbal kulspruta. Bitvis skrattar man så att man nästan ramlar av stolen, men det dyker också upp kloka åsikter som man verkligen har med sig ut ur lokalen efter de 180 minuterna är till ända. Henry Rollins är en man som alla borde lyssna till, om alla resonerade och tänkte som han verkar göra skulle konflikterna i världen vara väldigt få och om alla mötte människor som honom, i stället för att bygga sina åsikter på okunskaper och fördomar, skulle främlingsfientlighet inte existera.

Dagens låt: Twilight Sad - Cold days from the birdhouse