Peace & Love 2011

Igår hade jag, Malin och Ronnie tagit oss till Borlänge för att besöka den avslutande dagen av Peace & Love-festivalen, många bra band skulle spela och det blev en hektisk kväll med många konserter. Wiehe och de andra i Hoola Bandoola Band var det första band vi såg och det var en spelning som var bättre än förväntat, många hits och dagens längsta mellansnack. Cheops Pyramid är en låt man inte kan höra för många gånger.
Nostalgin var på topp när Radioaktiva Räker spelade. Mina barndomsidoler inledde lite ringrostigt, men hade dessutom problem med ljudet. Det blev dock bättre och bättre ju längre tiden gick och mot slutet lät det bra. Nu har jag äntligen fått se hoforssönerna och det är jag väldigt glad över. Bad Religion var nästa band på vår lista och det var en väldigt bra spelning. Många gamla hits och ett, åldern till trots, aktivt band på scenen. En frontman med klockren sång och inspirerande scenspråk var den största njutningen. Festivalens huvudakt var Bob Dylan, en artist som det inte går att tycka annat än bra om. Live låter det inte som på skiva, de flesta låtarna var svåra att känna igen innan refrängen. Under den första delen av spelningen var det bra, sedan blev det en aning enformigt för att hålla mitt intresse uppe. Jag lämnade Dylan efter en timme och letade upp Malin vid The Haunted. Där bjöds det på tyngd och tempo av högsta kvalitet, mycket underhållande och bra livemusik, som vi avnjöt i sällskap med Leif Pagrotsky.
Christian Kjellvander avslutade kvällen för vår del och som vanligt var det mycket bra. Spelningen påminde mycket om den vi såg på Spegeln i vintras och de tyngre versionerna av de gamla hitsen var fortfarande bra. Stark avslutning med Paige, från Songs of soil-skivan han gjorde tillsammans med sin bror, som gick bort för ett par veckor sedan.

Dagens låt: Christian Kjellvander - Oh night