Rysare
De senaste dagarna har gått i rysarnas tecken, det har blivit fyra stycken sedan i fredags.
På fredagkvälen hade vi en Hitchcockafton här hemma, det var jag, Malin, Den Gamle Franken, Pokervinstförstöraren och Helen som såg Psycho och Fåglarna. Det var roligt att se de här två klassiska rysarna för första gången och jag förstår att de levt kvar, de höll en hög nivå. Psycho hade jag tidigare sett som nyinspelning för några år sedan, därför var den inte lika spännande som den kanske varit annars. Fåglarna däremot var helt ny för mig och för att vara en film som var 45 år gammal var den ganska obehaglig. Här på Brynäs har vi ett stort gäng kajor som sitter i träden och skriker, det var mycket därför som vi kom på att vi skulle se den här filmen. Nu när jag sett Fåglarna kommer jag nog att gå längre omvägar kring de där gaphalsarna.
En i högsta grad modern rysare jag såg igår var Fulham-Liverpool. Vi var tvungna att vinna matchen för att hålla striden om ligatiteln vid liv och vi spelade ut motståndet totalt, men vi lyckades inte få in bollen i mål. Vi sköt i ribban, vi sköt i stolpen, vi nickade i ribban och vi sköt i ribban en gång till. Jag svor högt och ljudligt när Benayoun sköt i burgaveln med bara ett par minuter kvar, då kändes det kört. Minuten senare fick dock Bena en chans till och tryckte in bollen otagbart bakom den storspelande Schwarzer. Det var otroligt skönt att se bollen gå in och nu sätter vi press på United inför deras match mot Villa idag. Vi spelar riktigt bra just nu, hoppas det sitter i mot ryssarna i veckan.
Den sista rysaren under dagen var den brittiska filmen Eden Lake. Jag och Malin hade först tänkt se den på bio, men det blev aldrig av, så nu hyrde vi den i stället. Det var en av de bättre rysare jag sett på länge. Man byggde upp en obehagsstämning utan massvis av hoppa-till-effekter. Om man jämför med Hitchcocks filmer var det mycket mer blod och våld i den här, men den var inte alls lika överdriven som många filmer haft tendens att vara de senaste åren. Det hemska i filmen var inte våldet utan själva handlingen. Utan att avslöja något om slutet kan jag säga att sista 5-6 minuterna var väldigt starka. En obehaglig film var det och den var helt klart värd alla lovord den fått.
Dagens låt: The Smiths - Hand in glove
No, it's not like any other love
This one is different - because it's us
På fredagkvälen hade vi en Hitchcockafton här hemma, det var jag, Malin, Den Gamle Franken, Pokervinstförstöraren och Helen som såg Psycho och Fåglarna. Det var roligt att se de här två klassiska rysarna för första gången och jag förstår att de levt kvar, de höll en hög nivå. Psycho hade jag tidigare sett som nyinspelning för några år sedan, därför var den inte lika spännande som den kanske varit annars. Fåglarna däremot var helt ny för mig och för att vara en film som var 45 år gammal var den ganska obehaglig. Här på Brynäs har vi ett stort gäng kajor som sitter i träden och skriker, det var mycket därför som vi kom på att vi skulle se den här filmen. Nu när jag sett Fåglarna kommer jag nog att gå längre omvägar kring de där gaphalsarna.
En i högsta grad modern rysare jag såg igår var Fulham-Liverpool. Vi var tvungna att vinna matchen för att hålla striden om ligatiteln vid liv och vi spelade ut motståndet totalt, men vi lyckades inte få in bollen i mål. Vi sköt i ribban, vi sköt i stolpen, vi nickade i ribban och vi sköt i ribban en gång till. Jag svor högt och ljudligt när Benayoun sköt i burgaveln med bara ett par minuter kvar, då kändes det kört. Minuten senare fick dock Bena en chans till och tryckte in bollen otagbart bakom den storspelande Schwarzer. Det var otroligt skönt att se bollen gå in och nu sätter vi press på United inför deras match mot Villa idag. Vi spelar riktigt bra just nu, hoppas det sitter i mot ryssarna i veckan.
Den sista rysaren under dagen var den brittiska filmen Eden Lake. Jag och Malin hade först tänkt se den på bio, men det blev aldrig av, så nu hyrde vi den i stället. Det var en av de bättre rysare jag sett på länge. Man byggde upp en obehagsstämning utan massvis av hoppa-till-effekter. Om man jämför med Hitchcocks filmer var det mycket mer blod och våld i den här, men den var inte alls lika överdriven som många filmer haft tendens att vara de senaste åren. Det hemska i filmen var inte våldet utan själva handlingen. Utan att avslöja något om slutet kan jag säga att sista 5-6 minuterna var väldigt starka. En obehaglig film var det och den var helt klart värd alla lovord den fått.
Dagens låt: The Smiths - Hand in glove
No, it's not like any other love
This one is different - because it's us
posted by Tomas at 1:09 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home