Nyårskrönika del 1
Det börjar närma sig nyår och således är det dags att avsluta det här året. Som jag tidigare nämnt här kommer jag att lista mina 10 bästa ögonblick under året, men jag har nu tänkt att ta upp andra viktiga saker från året. Här kommer en redogörelse över hur jag upplevt 2005:
Årets lag: CSKA Gorbatjov. Vilken sammanhållning, vilken kämpaglöd, vilken lagmoral. CSKA Gorbatjovs debutsäsong lovar väldigt gott och vänta bara tills nästa säsong då vi är riktigt varma i kläderna, då blir det köra av.
Årets flytt 1: Jag till Brynäs. 27 kvadrat byttes mot 55 och genast hade jag möjlighet att skaffa en tv större än mikrovågsugnen.
Årets återseende: Klassfesten. Festen med min gamla högstadieklass var väldigt trevlig, längesedan man fick chansen att verkligen prata med alla gamla kompisar.
Årets låt: The Smiths - That joke isn´t funny anymore. Det är nog den låt jag lyssnat på flest gånger i år och därför passar den bra in här. Förbannat bra är den.
Årets intro 1: Willow weep for me, Weeping Willows-konserten i Uppsala. WW tillbaka till rötterna, precis som jag vill ha det.
Årets sorg: Svullo. Han kommer att lämna ett stort tomrum efter sig i humorsverige. Ingen kunde få en att skratta som Svullo.
Årets flytt 2: Syrran till Gävle. Från 50 mil till 50 meter, det är klart lämpligare att träffas nu än de senaste sex åren.
Årets överraskning: Freddie Wadling. Jag gick till konserten i Arvika för att ajg inte hade något bättre för mig, föga anade jag att det skulle bli en upplevelse som gav mig en ny favorit.
Årets film: Crash. Jag tror det här är den bästa film jag sett i år, konkurrensen är tuff från bland annat Batman Begins, men Crash var väldigt speciell och väldigt bra.
Årets händelse: 25 maj, återkommer till det i listan sen.
Årets president: Gorbatjov.
Årets lagkapten: Gamle Franken
Årets assisterande lagkapten: Jag
Årets självmål: RajRaj och Ogo. En händelse som ingen närvarande kommer att glömma.
Årets intro 2: Trummandet i början av They are building walls around us från Moneybrothers spelning på konserthuset. Mäktig inledning på en mäktig spelning.
Årets tecken på att jag håller på att bli vuxen: Jag har lärt mig dricka whisky.
Årets tecken på att jag aldrig kommer att bli vuxen: Batmanskrivbordsunderlägget är väl kanske ett bra exempel.
Årets flytt 3: Kusen till öster. Säkrade ännu en av mina kompisars kvarvarande i Gävle.
Årets Tv-serie: FC Z. Jag trodde att det skulle bli en usel serie, men för en gångs skull hade jag fel. När man väl börjat titta gick det inte att hålla sig borta från den.
Årets Nina: Persson. Förutom Cardigans nya, suveräna skiva har hon deltagit på både Freddie Wadlings och Christian Kjellvanders nya skivor och hela tiden gjort det på ett underbart sätt.
Årets Diego: Maradona. Tappade vikt och skaffade sig en egen talkshow i Argentina. Det spelar ingen roll vad den skandalgalna pressen säger, Diego kommer alltid att vara större än de kan föreställa sig.
Årets flytt 4: Gorbatjov till Brynäs. Ännu en av mina kompisar blir kvar i Gävle och jag kan inte säga annat än att jag är nöjd med det.
Årets sorg 2: CH. Branden som skakade hela min bekantskapskrets, vart skulle vi nu gå på fredagarna?
Årets räddning: Grand. Svaret på frågan ovan.
Årets trök: Examensarbetet. Även om det var intressant så var det förbannat tråkigt att skriva ihop det till en fungerande uppsats.
Årets lärare: Jag. Såklart.
Årets spel: Texas. Även om det avtagit de senaste månaderna har vi spenderat väldigt mycket tid vid pokerbordet i år.
Årets bokning: Nästa års Liverpoolresa. Kommer bli suveränt.
Årets avbokning: Bob Dylan-biljetterna. Det sved att missa konserten men när jag fick läsa recensionerna efter spelningen så gjorde det mindre ont.
Årets tårta: Liverpool-tårtan jag fick när jag fyllde år.
Årets skämtare: Jag. Skulle tro att det är några i min omgivning som har något att invända mot den här egoistiska utnämningen...
Årets Conan: O´Brien. Garanterar skratt varje kväll innan det är läggdags. Conan är klass.
Årets chock: Peter Crouch till Liverpool. Inte vad jag hoppats på direkt, men det han visat upp på sistone lovar gott.
Årets ras: Pekings ras i Superettan. Från stabilt topplag till menlöst mittenlag, det måste bli bättring nästa år.
Årets ras 2: Labrador. Plummer har verkligen givit mig att göra i år, men det är alltid lika roligt.
Årets dvd-släpp: James Dean-boxen. Många timmar med grymt bra film.
Årets lyft: Bäddsoffan. Fan va tungt det var att bära den upp och ner för alla trappor.
Årets stalker: Jag. Fyra Moneybrother-konserter på bara några månader är nästan på gränsen.
Årets avslutning: StarWars episode III. Jäkligt skönt att det slutade med en film som man kan leva med.
Årets trailer: X-men 3. Nästa år kommer filmen som jag väntat på i en evighet nu.
Årets förtroendeuppdrag: Moderator på liverpoolsweden. Ett hedersuppdrag som jag självklart tackade ja till.
Årets kö: Tranan på juldagen. Trodde aldrig man skulle behöva köa så länge när man kommer vid öppningsdags.
Årets öl: Carlsberg. Gärna framför en Liverpool-match hemma i soffan.
Årets flytt 5: Dino och Minela i Norrköping. Även om de inte direkt flyttade till ett närmare ställe så var det en trevlig inflyttningsfest.
Årets skattesmitare: IFK Göteborg. Eller hur Gamle Franken?
Årets satsning-som-jag-är-jävligt-tveksam-till: Mats Jingblad till Peking.
Årets satsning-som-jag-var-ännu-mer-jävla-tveksam-till-men-har-nu-börjat-ändra-mig-lite-grand-och-tror-att-det-kanske-var-ett-bra-köp-ändå: Peter Crouch.
Årets bilresa: Midsommarafton i bil till Sölvesborg. Vi har annorlunda midsommartraditioner i min familj, det här året var inget undantag.
Årets mest saknade: Morrissey. Men som tur är kommer det en skiva nästa år iaf.
Årets skräll: Giffarnas vinst i World Cup. Trodde aldrig att de skulle gå hela vägen, men det var förbannat kul att de gjorde det.
Årets miss: Köpet av min häftmassa, den lossnar hela tiden. Skulle nog satsat på ett annat märke ändå.
Årets Vito: Corleone. Behöver egentligen inte kommenteras men efter att ha skaffat Gudfadern-boxen i år måste jag självklart ta med honom här.
Årets tidningslånare: Gamle Franken. Jag blir lika förvånad varje gång jag får tillbaka ett lass med Larson-tidningar.
Årets tidning: X-men. I konkurrens med min nya historietidning så vinner ändå X-men, tyvärr kommer den ut alldeles för sällan.
Årets dryck: Kaffe. Vad skulle jag göra utan denna underbara dryck?
Årets skräck: Ryktet om Terminator 4, jag hoppas verkligen inte att man tänker förstöra serien ännu mer än man redan gjort med den tredje delen.
Årets överraskning 2: Laleh. Musik man verkligen blir glad av, och det kanske inte beskriver så mycket av min andra musik. Väldigt spontan på scenen och har låtar som verkligen är egna. Hon kommer bli stor.
Årets bilresa 2: Arvika. Det här är en resa som trots att den är ganska lång alltid går fort. Till Arvika vill man alltid återvända.
Årets look-alike: New Orders basist-Rolf Lassgård
Årets look-alike 2: Steve Finnan-Hilary Swank
Årets Shrek: Wayne Rooney. Men bara utseendemässigt, Shrek verkar ju ganska sympatik, något man inte kan säga om Rooney.
Årets lillebror: Everton. Alltid i Liverpools skugga, även om de i år trodde sig vara på väg upp.
Årets storebror: Edsbyn. Det svider att erkänna, men det kommer ta lång tid innan Giffarna är om Byn i bandyn.
Så, då var jag klar med del ett i min nyårskrönika.
Dagens låt: The Smiths - That joke isn´t funny anymore
Årets lag: CSKA Gorbatjov. Vilken sammanhållning, vilken kämpaglöd, vilken lagmoral. CSKA Gorbatjovs debutsäsong lovar väldigt gott och vänta bara tills nästa säsong då vi är riktigt varma i kläderna, då blir det köra av.
Årets flytt 1: Jag till Brynäs. 27 kvadrat byttes mot 55 och genast hade jag möjlighet att skaffa en tv större än mikrovågsugnen.
Årets återseende: Klassfesten. Festen med min gamla högstadieklass var väldigt trevlig, längesedan man fick chansen att verkligen prata med alla gamla kompisar.
Årets låt: The Smiths - That joke isn´t funny anymore. Det är nog den låt jag lyssnat på flest gånger i år och därför passar den bra in här. Förbannat bra är den.
Årets intro 1: Willow weep for me, Weeping Willows-konserten i Uppsala. WW tillbaka till rötterna, precis som jag vill ha det.
Årets sorg: Svullo. Han kommer att lämna ett stort tomrum efter sig i humorsverige. Ingen kunde få en att skratta som Svullo.
Årets flytt 2: Syrran till Gävle. Från 50 mil till 50 meter, det är klart lämpligare att träffas nu än de senaste sex åren.
Årets överraskning: Freddie Wadling. Jag gick till konserten i Arvika för att ajg inte hade något bättre för mig, föga anade jag att det skulle bli en upplevelse som gav mig en ny favorit.
Årets film: Crash. Jag tror det här är den bästa film jag sett i år, konkurrensen är tuff från bland annat Batman Begins, men Crash var väldigt speciell och väldigt bra.
Årets händelse: 25 maj, återkommer till det i listan sen.
Årets president: Gorbatjov.
Årets lagkapten: Gamle Franken
Årets assisterande lagkapten: Jag
Årets självmål: RajRaj och Ogo. En händelse som ingen närvarande kommer att glömma.
Årets intro 2: Trummandet i början av They are building walls around us från Moneybrothers spelning på konserthuset. Mäktig inledning på en mäktig spelning.
Årets tecken på att jag håller på att bli vuxen: Jag har lärt mig dricka whisky.
Årets tecken på att jag aldrig kommer att bli vuxen: Batmanskrivbordsunderlägget är väl kanske ett bra exempel.
Årets flytt 3: Kusen till öster. Säkrade ännu en av mina kompisars kvarvarande i Gävle.
Årets Tv-serie: FC Z. Jag trodde att det skulle bli en usel serie, men för en gångs skull hade jag fel. När man väl börjat titta gick det inte att hålla sig borta från den.
Årets Nina: Persson. Förutom Cardigans nya, suveräna skiva har hon deltagit på både Freddie Wadlings och Christian Kjellvanders nya skivor och hela tiden gjort det på ett underbart sätt.
Årets Diego: Maradona. Tappade vikt och skaffade sig en egen talkshow i Argentina. Det spelar ingen roll vad den skandalgalna pressen säger, Diego kommer alltid att vara större än de kan föreställa sig.
Årets flytt 4: Gorbatjov till Brynäs. Ännu en av mina kompisar blir kvar i Gävle och jag kan inte säga annat än att jag är nöjd med det.
Årets sorg 2: CH. Branden som skakade hela min bekantskapskrets, vart skulle vi nu gå på fredagarna?
Årets räddning: Grand. Svaret på frågan ovan.
Årets trök: Examensarbetet. Även om det var intressant så var det förbannat tråkigt att skriva ihop det till en fungerande uppsats.
Årets lärare: Jag. Såklart.
Årets spel: Texas. Även om det avtagit de senaste månaderna har vi spenderat väldigt mycket tid vid pokerbordet i år.
Årets bokning: Nästa års Liverpoolresa. Kommer bli suveränt.
Årets avbokning: Bob Dylan-biljetterna. Det sved att missa konserten men när jag fick läsa recensionerna efter spelningen så gjorde det mindre ont.
Årets tårta: Liverpool-tårtan jag fick när jag fyllde år.
Årets skämtare: Jag. Skulle tro att det är några i min omgivning som har något att invända mot den här egoistiska utnämningen...
Årets Conan: O´Brien. Garanterar skratt varje kväll innan det är läggdags. Conan är klass.
Årets chock: Peter Crouch till Liverpool. Inte vad jag hoppats på direkt, men det han visat upp på sistone lovar gott.
Årets ras: Pekings ras i Superettan. Från stabilt topplag till menlöst mittenlag, det måste bli bättring nästa år.
Årets ras 2: Labrador. Plummer har verkligen givit mig att göra i år, men det är alltid lika roligt.
Årets dvd-släpp: James Dean-boxen. Många timmar med grymt bra film.
Årets lyft: Bäddsoffan. Fan va tungt det var att bära den upp och ner för alla trappor.
Årets stalker: Jag. Fyra Moneybrother-konserter på bara några månader är nästan på gränsen.
Årets avslutning: StarWars episode III. Jäkligt skönt att det slutade med en film som man kan leva med.
Årets trailer: X-men 3. Nästa år kommer filmen som jag väntat på i en evighet nu.
Årets förtroendeuppdrag: Moderator på liverpoolsweden. Ett hedersuppdrag som jag självklart tackade ja till.
Årets kö: Tranan på juldagen. Trodde aldrig man skulle behöva köa så länge när man kommer vid öppningsdags.
Årets öl: Carlsberg. Gärna framför en Liverpool-match hemma i soffan.
Årets flytt 5: Dino och Minela i Norrköping. Även om de inte direkt flyttade till ett närmare ställe så var det en trevlig inflyttningsfest.
Årets skattesmitare: IFK Göteborg. Eller hur Gamle Franken?
Årets satsning-som-jag-är-jävligt-tveksam-till: Mats Jingblad till Peking.
Årets satsning-som-jag-var-ännu-mer-jävla-tveksam-till-men-har-nu-börjat-ändra-mig-lite-grand-och-tror-att-det-kanske-var-ett-bra-köp-ändå: Peter Crouch.
Årets bilresa: Midsommarafton i bil till Sölvesborg. Vi har annorlunda midsommartraditioner i min familj, det här året var inget undantag.
Årets mest saknade: Morrissey. Men som tur är kommer det en skiva nästa år iaf.
Årets skräll: Giffarnas vinst i World Cup. Trodde aldrig att de skulle gå hela vägen, men det var förbannat kul att de gjorde det.
Årets miss: Köpet av min häftmassa, den lossnar hela tiden. Skulle nog satsat på ett annat märke ändå.
Årets Vito: Corleone. Behöver egentligen inte kommenteras men efter att ha skaffat Gudfadern-boxen i år måste jag självklart ta med honom här.
Årets tidningslånare: Gamle Franken. Jag blir lika förvånad varje gång jag får tillbaka ett lass med Larson-tidningar.
Årets tidning: X-men. I konkurrens med min nya historietidning så vinner ändå X-men, tyvärr kommer den ut alldeles för sällan.
Årets dryck: Kaffe. Vad skulle jag göra utan denna underbara dryck?
Årets skräck: Ryktet om Terminator 4, jag hoppas verkligen inte att man tänker förstöra serien ännu mer än man redan gjort med den tredje delen.
Årets överraskning 2: Laleh. Musik man verkligen blir glad av, och det kanske inte beskriver så mycket av min andra musik. Väldigt spontan på scenen och har låtar som verkligen är egna. Hon kommer bli stor.
Årets bilresa 2: Arvika. Det här är en resa som trots att den är ganska lång alltid går fort. Till Arvika vill man alltid återvända.
Årets look-alike: New Orders basist-Rolf Lassgård
Årets look-alike 2: Steve Finnan-Hilary Swank
Årets Shrek: Wayne Rooney. Men bara utseendemässigt, Shrek verkar ju ganska sympatik, något man inte kan säga om Rooney.
Årets lillebror: Everton. Alltid i Liverpools skugga, även om de i år trodde sig vara på väg upp.
Årets storebror: Edsbyn. Det svider att erkänna, men det kommer ta lång tid innan Giffarna är om Byn i bandyn.
Så, då var jag klar med del ett i min nyårskrönika.
Dagens låt: The Smiths - That joke isn´t funny anymore
posted by Tomas at 12:37 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home