TSOOL

Från ingenstans fick jag igår möjlighet att köpa en biljett till Soundtrack of our Lives spelning på Konserthuset här i Gävle, en möjlighet som jag tog till vara på. Jag har sett bandet ett gäng gånger genom åren, om jag räknat rätt är det sex gånger, och det har nästan alltid varit mycket bra. En av de mest minnesvärda spelningar jag sett med dem var i Gävle, på Kåren av alla ställen. Jag var då 19 år och var där tillsammans med Den Gamle Franken, Kus och Adam, som fyllde 20 år samma dag. Bandet var inte lika stora då som nu, men det kändes ändå som en stor grej att de skulle spela på Kåren, men när det väl drog igång var det ingen jätteträngsel vid scenen. Jag hade placerat mig allra längst fram, något jag hade för vana att göra under en period av mitt konsertbesökande, innan jag blev lite mer bekväm och flyttade snett bakåt en bit. Avståndet mellan scen och publik var nästintill obefintligt och det medförde att jag hamnade ungefär en decimeter ifrån Ebbot. Under låtarna passade Ebbot på att skaka hand med de som stod närmast och eftersom jag dels stod mycket nära och dels är 190 cm lång var det min hand han oftast kom till först, jag överdriver inte om jag säger att jag skakade hans hand 5-6 gånger under den spelningen. Det blev en svettig och minnesvärd spelning, 20-årskalaset innan var även det en minnesvärd tillställning. Gårdagens spelning var även den bra och det känns tråkigt att TSOOL är ute på sin avskedsturné, låtar som Jehovah Sunrise är alldeles för bra för ett pensioneras och bandet som helhet känns fortfarande fräscht på scenen. Förhoppningsvis ändrar man sig och inser att man behövs i det svenska musiklivet, för det gör man verkligen.

Dagens låt: The Soundtrck of our Lives - Jehovah Sunrise