Machete

Söndagen var en jobbig dag på flera sätt, men jag tänkte här fokusera på det positiva med dagen, nämligen filmkvällen jag och Malin hade hemma hos Olis och Karin. Filmen vi såg var den hett efterlängtade Machete, med Danny Trejo i huvudrollen. Trejo är ingen stor skådespelare, men han var perfekt i rollen som den tyste hårdingen Machete. Hans brister som skådespelare förstår man i slutscenerna då Rodriguez, som regisserat filmen, låter Steven Seagal sköta allt snack när de möts i den slutliga uppgörelsen. Seagal var en fröjd att se i filmen, inte heller han är egentligen någon större aktör, men han gjorde absolut inte bort sig i det här sällskapet. Jag fick samma känsla när jag såg honom här som jag fick när jag såg I Huvudet på Van Damme, efter år av sågade filmer fick han upprättelse i denna höjdarfilm. Robert DeNiro är en av mina absoluta favoritskådespelare, kanske den jag gillar allra mest, men de senaste åren har han inte valt speciellt bra filmer att delta i. I Machete är han underbar i rollen som en guvernör, som känns som en blandning av George W Bush och Jimmie Åkesson, alltså en mycket osympatisk person. Inledningsscenerna i filmen gjorde en verkligen glad, trots att de var våldsamma, och den känslan fanns kvar hela filmen. Det var våld med glimten i ögat och trots att filmen var överdriven innehöll den ett mycket viktigt budskap. Att musiken i filmen var bra känns nästan överflödigt att skriva, det kan man ta för givet när Rodriguez är inblandad. Våldet var snyggt, det enda jag kan komma på som negativt var att det inte var mer av det. Man hade nog kunnat klämma in lite fler fightingscener i samma anda som inledningen utan att det känts överdrivet. Hur som helst, filmen var utan tvekan värd all väntan.

Dagens låt: Interpol - Rest my chemistry