Maradona by Kusturica

Jag har min sista arbetsvecka innan sommarlovet nu, tyvärr har jag också dragit på mig sjukdom och hade idag min första sjukdag under det här läsåret. I stället för att jobba har jag i stället spenderat min dag hemma i soffan och det har jag bland annat gjort med att se Emir Kusturicas film om Diego Maradona. Jag köpte filmen på ebay innan den släppts här i Sverige, tyvärr hade den filmen bara italiensk text och eftersom man pratar en hel del spanska förstod jag inte alls vad som sas. Nu har jag i alla fall äntligen sett filmen och jag är nöjd. Det var inte alls som en vanlig dokumentär om Gud, det visades inte speciellt mycket fotboll, i stället försökte man fokusera på människan Maradona. Jag tyckte kanske att vissa delar innehöll för lite Maradona och för mycket Kusturica, men samtidigt var det delar av filmen som var mycket intressant. Maradona har åsikter om det mesta och bryr sig inte om vad andra tycker. Han pratar under en lång stund om sitt kokainberoende, om hur han känner kring att inte varit där för sina barn lika mycket som han önskat och om hur han ser på politiken i världen. Maradonas sånginsats var stark, han har varit med om otroligt mycket den mannen och man kan läsa en hel del av hans ansikte när han sjunger. Det var roligt att se delen där Kusturica och Maradona besöker Röda Stjärnans hemmaplan, när Diego kommer ut på planen och får en boll blir han som ett barn och beskriver i detalj ett av sina legendariska mål innan han börjar trixa med bollen och skjuta frisparkar. Fotbollspassionen finns där fortfarande, förhoppningsvis smittar den av sig till spelarna i sommarens världsmästerskap. Ett intressant inslag i filmen var ett bröllop från Maradonas egna kyrka, som avslutades med att den äkta maken sprang och sköt en boll i ett mål och sedan kopierade Diegos målgest, eller kanske mer måltjut från matchen mot Grekland 1994.

Dagens låt: Manu Chao - La vida tombola