Ingen match att minnas

Att matchen mot WBA skulle bli mållös kunde man se ganska tidigt, vi var inte i närheten av att ha de nycklar som krävdes för att låsa upp den Pulis-slipade defensiv som Birmingham-laget skaffat sig. För många bolltouch och ett tempo som inte tvingade fram några svårare försvarsingripanden hos våra motståndare, något som inte var helt oväntat med tanke på att vi spelade Gerrard före Joe Allen på mitten. Allen kanske inte haft sina bästa matcher de senaste veckorna, men bollen går snabbare genom laget när han är med och det saknades igår.
Även om det fanns en liten chans till CL innan den här omgången kändes det som om säsongen dog förra helgen, det där nerven som alltid infinner sig när det vankas ligamatch fanns inte där på samma sätt som den brukar. Som supporter är det inte alltid lätt att tagga till för match, men det är samtidigt inte mitt jobb, spelarna på planen får en väldigt hög lön för att gå in och prestera på bästa möjliga nivå när domaren blåser igång till match. Visar man upp en sådan inställning som flera av våra spelare gjorde igår, en inställning helt utan glöd eller någon som helst vilja, bör man verkligen få sig en rejäl utskällning av sin arbetsgivare.
Personligen har jag svårt att se oss numera utan att irritera mig på Raheem Sterling, hans uttalanden i media sitter som en tagg i sidan och att då se honom göra så enormt bleka insatser på planen är extremt frustrerande. Jag vet inte om det är hans snack som får mig att känna som att han spelar för sig själv, men det är den känslan jag har. Han utmanar i fel lägen och han lyckas väldigt sällan med sina försök. Jordon Ibe på den andra kanten kändes igår klart vassare och hade en helt annan energi. Det börjar kännas som att Sterling lämnar oss i sommar och jag kan ärligt säga att jag inte skulle bli allt för ledsen, förutsatt att vi får bra betalt såklart. Det spelar ingen roll vilken potential han har, hans agerande den senaste månaden är inte värdigt en spelare i Liverpool.
Att vi behöver värva en anfallare till nästa säsong råder det ingen tvekan om, Brendan Rodgers har lyckligtvis också betonat vikten av det i intervjuer den senaste veckan. Igår var det Balotellis tur att försöka sig på den centrala anfallspositionen och precis som i fallet Rickie Lambert gör hans stillastående spelstil att Coutinho inte alls får igång sin kreativa sida. När vi spelar med en löpstark anfallare känns det farligt varje gång vår brasse kommer loss med bollen vid fötterna, igår var den känslan långt borta. Om vi ska utmana på allvar nästa säsong får inte nästa anfallsvärvning slå fel, vi har inte råd att plocka in ännu en ofarlig spelare i offensiven. Vi måste ha anfallare som skrämmer motståndarnas försvarare och jag tror inte att det var så många som darrade när vi kastade in Fabio Borini igår, om de ens märkte av att han kom in.
Vår svaga form den senaste månaden har gjort att de sista omgångarna handlar om hur gärna vi vill hamna i Europa League nästa säsong. Det skulle inte göra mig speciellt mycket om vi missade turneringen, men samtidigt har det varit tydligt den här säsongen hur svårt vi har att hitta vårt eget spel mot lag som inte härstammar från de brittiska öarna och ska vi ha nåt att göra i CL på sikt kan det nog vara bra med ett läroår i Europa League. Det viktigaste för mig under avslutningen är dock att våra spelare spelar för märket på tröjan, att de visar att ingen som tar på sig Liverpools tröja spelar halvhjärtat. Samtidigt förväntar jag mig att Brendan Rodgers plockar bort de spelarna som inte ger allt från planen och detta med start mot Hull på tisdag.