Så tar man en petning!

Det var en, minst sagt, viktig seger vi tog mot Southampton. Tre poäng som gjorde att vi blandade oss i kampen om CL-platserna på riktigt allvar. Sedan vi ändrade vårt spelsystem har vi blivit som ett nytt lag, ett lag som inte släpper in mål så fort motståndarna har en fast situation och ett lag som jag upplever som mer samspelt än det vi visade under de första månaderna av säsongen. Längst bak hittar vi en spelare som gått från att vara en säkerhetsrisk till att vara snudd på felfri, det är såklart Simon Mignolet jag menar. Hans formtopp hänger givetvis ihop med att vi har fått till en fungerande backlinje, men det går att inte komma ifrån att hans beslutsfattande sedan återkomsten efter petningen varit imponerande. För hans del måste förhållandena under söndagens match varit mardrömslika, en dyblöt plan och ett regn som aldrig ville avta, trots det såg han enormt stabil ut och stod för några avgörande ingripanden. Benparaden i samband med Allens fällning, som borde blivit straff, gjorde att vår ledning inte försvann direkt. Utrusningen vid Elias friläge var väl avvägd och att han lyckades hålla bollen, trots en blöt studs strax innan, vid frisparken i matchens slutskede visade på klass. Det här var dessutom en match där trebackslinjen framför honom darrade lite mer än vanligt, men Mignolet darrade inte, tvärtom, han gjorde att jag kände mig trygg. 

Vi var nog många som var oroliga över målvaktssituationen för några månader sedan, då vår belgare hamnat på bänken efter en svag säsongsinledning och ersatts av Brad Jones, som helt enkelt inte håller för den här nivån. Jones skada gjorde att Mignolet kom tillbaka snabbare än tänkt, men uppenbarligen hade den stunden vid sidan räckt för vår förstemålvakt. Nu har vi en målvakt som plockar ner hörnor, boxar bort inlägg och uppträder med en pondus som kändes väldigt långt borta innan petningen. Spelet med fötterna kommer nog aldrig vara en av Mignolets styrkor, men så länge han visar upp det målvaktsspel han gör just nu är det inget som bekymrar mig speciellt mycket. 

Nu ska det bli spännande att se hur säsongen fortsätter, är det här Mignolets riktiga nivå eller kommer en skakige varianten tillbaka? Samspelet mellan backlinje och målvakt måste vara bra för att en stabil defensiv ska kunna byggas och det känns verkligen som att de litar på varandra nu. När man sitter efter en bortaseger och funderar över om Mignolet eller Skrtel var vår bäste spelare vet man att något har hänt. Vi har nu ett läge där vi kan underprestera i offensiven och ändå ha en chans att vinna, i dagens match var vi chansmässigt efter Southampton, men lyckades ändå ro hem segern. 

Det ska sägas att vi hade tur med domsluten under söndagens match, med en petig domare hade det kunnat bli åtminstone två straffar för hemmalaget, samtidigt skulle även vi ha haft en. Kevin Friend var mer av en åskådare än en rättsskipare, men det var skönt att läsa kommentarerna från Rodgers och Koeman efter matchen, där de betedde sig som sansade vuxna människor i sina kommentarer mot domaren. Jag ska inte komma in allt för mycket på Mourinho, men jag tror inte hans konspirationssnack gör domarnas jobb lättare. 

Nog om Mourinho och nog om domarna, det jag tar med mig från den här matchen är att vi lämnar med tre poäng, från en match som vi med största sannolikhet hade förlorat om vi spelat den i november. Nu tar vi sikte mot CL-platserna.