Tabellen ljuger inte

Det är ingen skam att förlora borta mot ett formstarkt Arsenal, det finns dock olika sätt att förlora en match på och vika ner sig som vi gjorde igår är inte ett bra sätt. Ett lag med stark karaktär släpper inte in tre mål under en halvleks avslutande minuter, inte på det sätt vi gjorde igår. Det var verkligen tillbaka i gamla synder, med alldeles för många egna misstag och möter man ett lag som Arsenal blir man straffade om man ger bort frisparkar i bra lägen eller helt enkelt bara låter bli att spela försvarsspel när högerbackar viker in i straffområdet. Vi förlorar med 4-1, trots det är det bara Mignolet i målet som är i närheten av att vara godkänd, det säger ganska mycket.
Det är fascinerande hur stämningen kring en klubb kan förändras på kort tid, inför matchen mot United kändes det som att vägen mot CL låg öppen, truppen verkade vara i harmoni och segrarna radades på varandra. Efter två raka förluster är chansen till spel i Europas finaste turnering i stort sett borta, vi har en spelare som gnäller i media utan klubbens tillåtelse och mängder av frågetecken kring spelares form hopar sig.
En sak som blir tydlig nu är att vi, trots sommarens värvningar, inte har den bredd som krävs. Vi tvingas spela med formsvaga spelare, eftersom det inte finns alternativ, och vid skador och avstängningar blir vi kraftigt försämrade. Kolo Toures insats igår behöver inte överanalyseras, alla som såg matchen vet hur dålig han var, problemet är att han var vårt bästa alternativ på positionen, trots att vi spenderade 20 miljoner på en mittback i somras. Alberto Moreno ute till vänster är inne i en kraftig formsvacka, vilket såklart måste vara tillåtet för en ung spelare i en ny liga, problemet är att han är den enda spelare vi har som kan spela på positionen. Det var tidigt tydligt att vårt centrala mittfält inte hann med, men då de enda alternativen på platserna redan fanns på planen, fast på andra positioner, var det svårt att få till lösningar. På bänken igår fanns egentligen bara ett namn som verkligen kändes som en spelare som kunde påverka matchbilden och det var Sturridge, vars medverkan jag tror var en liten chansning. Jämför man trupperna som helhet finns det både mer bredd och mer spets i Arsenals, så att de kommer före oss i tabellen är inte speciellt överraskande.
Hos dem är Alex Oxlade-Camberlain, en ung, lovande britt med flertalet landskamper bagaget, truppspelare, hos oss är Raheem Sterling, en ung, lovande britt med några landskamper i bagaget så uppskriven att han börjar anse sig för bra för oss. Sterlings vecka har gjort mig väldigt upprörd, både det han säger och tillfället för det han säger påverkar ofrånkomligt läget i klubben negativt. Vi är veckan innan en säsongsavgörande match, att en av lagets nyckelspelare går ut i media och ifrågasätter lagets kvalitet och dessutom känner sig smickrad över att motståndarna är intresserade av att värva honom är så dåligt agerat att jag absolut stått bakom Rodgers om han petat honom. Sterlings oförmåga att bete sig professionellt påverkar såklart även synen på oss i Europa, våra chanser att värva kvalitet i sommar blir knappast större av att sådana här rubriker kommer kring klubben. Är det så man behandlar en klubb som ger en semester mitt under säsongen, för att hämta sig? Är det så man behandlar en klubb som tagit en igenom de svåra tonåren från att vara en lovande ungdom till att vara en landslagsspelare?
Ligasäsongen dog för oss igår och den kommande sommaren blir utan tvekan avgörande för Brendan Rodgers. I mina ögon är det inget snack om att han ska få gå, men när transferfönstret öppnar behöver han göra flera bra val. De spelare som inte håller måttet måste ut och de spelare som kommer in måste i så stor utsträckning som möjligt kunna vara med och bidra. Tabellen ljuger inte, säsongens upplaga av Liverpool FC räcker inte till, varken för att spela i Champions League eller för att ta sig dit.